Leyen/EPP ger KD draghjälp i EU-valet

Som ledamot i EU:s regionkommitté fanns jag på plats i Bukarest när Europaparlamentets största partifamilj, kristdemokratiska och liberalkonservativa EPP, samlades till kongress inför det stundande EU-valet den 9 juni.

I Europaparlamentet har European People’s Party (Europeiska folkens parti), EPP, så länge som ett kvarts sekel intagit positionen som största partifamilj.

EPP-familjen har aldrig varit i närheten av att äga en egen majoritet. Som mest, efter valet 1999, samlade de kristdemokratiska och liberalkonservativa partierna runt 32 procent av mandaten – för att efter senaste mötet med väljarna 2019 vara nere i cirka 25 procent, eller 177 ledamöter av de totalt 705.

Det var alltså i och med EU-valet just år 1999 som EPP gick om den socialistiska/socialdemokratiska gruppen i storlek och tog över ledartröjan. 

I det andra lagstiftande EU-organet, ministerrådet, har EPP-partiernas position steg för steg dock försvagats till följd av valförluster i framför allt de tidigare kristdemokratiska fästena Benelux-länderna och Tyskland, men även Spanien.

Från att för några år sedan innehaft blott sju av de 27 ländernas regeringschefer har dock en gradvis återhämtning kunnat registreras, så att numera tolv regeringschefer i dagens EU kommer från ett EPP-anslutet parti. Mest uppmärksammat är fjolårets regeringsskifte i Polen, från nationalkonservativa Lag och rättvisa (PiS) till mer mittenorienterade liberalt präglade kristdemokrater i Medborgarplattformen (PO).

Just Polen är befolkningsmässigt största land med en kristdemokratisk regering – och faktum är att EPP-partier framför allt sitter vid makten i mellanstora eller mindre länder, dessutom med en allt tydligare tyngdpunkt på nordöstra och sydöstra Europa.

Inför EU-valen 2014 och 2019 genomfördes omröstningar på EPP-kongresserna vilket toppnamn som skulle vara partifamiljens huvudkandidat till att bli EU-kommissionens ordförande. Så blev också fallet för tio år sedan då kristdemokraten Jean-Claude Juncker från Luxemburg röstades fram och sedan uppnådde topposten i EU-kommissionen.

För fem år sedan stod valet inom EPP mellan Alexander Stubb från Finland, sedan 1 mars i år Finlands nye president, och gruppledaren – numera även EPP-ledaren – Manfred Weber från bayerska Kristsociala Unionen (CSU), med den senare som klar vinnare.

Vid regeringschefernas överläggningar då blev återigen en kristdemokrat EU-kommissionens mäktiga ordförande – men inte Weber, som alltså snuvades på konfekten genom att bli förbigången till förmån för den tyska kristdemokraten och tidigare försvarsministern Ursula von der Leyen (CDU).

EPP-delegaterna röstade fram sjubarnsmamman, läkaren och den troende lutheranen Ursula von der Leyen som rörelsens Spitzenkandidat (toppnamn) med målet att få fortsätta som EU-kommissionens framgångsrika ordförande. 

Ursula von der Leyens klara besked är att EPP inte samarbetar med europeiska partigrupper i Europaparlamentet som går emot den rättsstatliga och pluralistiska demokratin eller som stöder Rysslands folkrättsstridiga och illegala invasion av sitt demokratiska grannland Ukraina. EPP står samlat och enigt bakom Ukrainas folks rätt till fred, frihet, demokrati, suveränitet och territoriell integritet.

I von der Leyen, som jag fick samtala med i Bukarest, kan mycket väl EPP-partierna, inklusive svenska Kristdemokraterna, ha fått ett starkt vallokomotiv i EU-valet.