Vi river inte folkbildningen – vi fokuserar på ökad kvalité

Stark folkbildning kräver både frihet och ansvar – i den ordningen, skriver kristdemokraten Magnus Lagergren.

Debatt. Folkbildning handlar inte om bidragsnivåer eller timmar i ett Excelark, utan om människors utveckling. Vi väljer kvalitet före kvantitet, skriver Magnus Lagergren, KD.

Publicerad Senast uppdaterad

Detta är en opinionstext i Hemmets Vän. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Som kristdemokrat och ledamot i förbundsstyrelsen för Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, vill jag svara på Hemmets Väns ledare och ge tre klara besked: Vi tar ansvar för folkbildningen som idé, konsekvenserna av vår politik och vägen framåt. 

Kristdemokratin är född ur bildning och gemenskap. Där står vi kvar. Men folkbildning mäts inte i bidragsnivåer eller timmar i excelark utan i människors utveckling. När tidigare system premierade ”flest timmar vinner” trängdes fördjupning och ansvar undan. Vi väljer nu kvalitet före kvantitet. Folkbildning är inte att räkna timmar – det är att räkna växt.

Det är korrekt att vi inför valet 2022 uttryckte stöd för folkbildningen. Det gäller än. Men ja till fri och frivillig bildning betyder också ja till kontroll av skattemedel. Tillit och uppföljning hör ihop. Därför tydliggör vi nu vad kvalitet är i praktiken. Vi mäter växt på ett sätt så att styrkor blir synliga och kan förstärkas. Det här handlar inte om misstänkliggörande, utan om respekt för både studieförbundens särarter och skattebetalarnas förtroende.

Omställning känns. Den gör det när fel incitament måste rättas till. Att vissa lokaler stänger eller att kulturprogram minskar är ingen önskad effekt – men en följd av att vi styr om från rå volym till verklig kvalitet. Samtidigt växlar vi upp det som faktiskt gör skillnad: nykterhets- och drogförebyggande arbete, föräldrastöd, språkträning och vägar till arbete. Målet är inte mindre kultur eller folkbildning – målet är bättre förutsättningar där människor faktiskt möts, lär och växer.

Folkbildningens uppdrag är att stärka civilsamhället – inte byråkratin. Verksamheten ska vara fri och frivillig men inte planlös. Demokratin växer – i körer, hantverkscirklar, bandlokaler och språkträningsgrupper – där minst tre personer i ett rum bygger tillit och ansvar. Det är subsidiaritet i praktiken: beslut och ansvar så nära människan som möjligt, kompletterat av rättvisa stöd.

Demokratin växte fram i bönehus och nykterhetsloger av människor som tog ansvar. Den byggdes inte av bidragspengar utan av lokalt ledarskap. Den traditionen bär NBV vidare: där människor och idéer växer. Mer pengar är inte alltid mer frihet; ibland är det bara mer styrning. Stark folkbildning kräver både frihet och ansvar – i den ordningen.

Vi kan dela målet om stark folkbildning i hela landet och ändå skärpa kraven. Låt oss därför inte fastna i skyttegravar. Om vi gemensamt säkrar kvalitet, uppföljning och närhet till människor får vi mer folkbildning där den behövs mest – i förort och bruksort, på landsbygd och i stad.

Powered by Labrador CMS