Det här varnade Jesus sina lärjungar om – och det gäller fortfarande oss 

Årets mest pinsamma ögonblick uppstod när vi stod och väntade på flygplatsen för att checka in på flyget till Tel Aviv. Jag skulle leda en mindre pilgrimsfärd till det heliga landet och vi hade stigit upp tidigt för att hinna till flygplatsen i tid. Vi hade våra väskor, biljetter och … bara ett pass åt min fru och mig. Det var hennes som saknades. Vi letade igenom bagaget och våra jackor och byxfickor. Jag ringde och bad vår granne gå in till oss och titta om vi hade glömt det hemma. De övriga i sällskapet såg medlidsamma och besvärade ut. Jag ska inte ens försöka beskriva vad min fru tänkte. Och då, just när vi trodde att hon skulle bli tvungen att ta flyget nästa dag, flyttade jag på en resväska och passet vi letat efter föll ut. Det hade smugit sig in mellan två väskor medan jag kollade våra biljetter.

När man ska ut och resa planerar man noggrant vad man ska ha med sig och hur man ska förbereda sig. Det är ingen idé att plötsligt tänka att man hellre hade velat ha några andra skor än de man tog med sig, när man redan befinner sig femton mil bort och en mil upp i luften. Jesu varningar i den här texten inleds med ett råd som man brukade ge till den som skulle ut på en resa. De som skulle klä sig ordentligt och vara redo att ge sig av var israeliterna som förberedde sig inför det plötsliga uttåget ur Egypten (2 Mos 12:11). Lukas återkommer till temat med uttåget flera gånger i sin berättelse om Jesu färd till Jerusalem, och det aktuella stycket pekar särskilt på det första firandet av påskhögtiden. Israeliterna skulle äta måltiden när de var klädda för resan, för att med kort varsel kunna bryta upp och ge sig av. 

Jesu sätt att frammana den bilden bevarar den starka känslan av hur bråttom det var. Hans lärjungar tilldelas rollen som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem efter en långdragen middagsbjudning. (Nattens ”andra vakt” var runt midnatt, den ”tredje vakten” var sista perioden före gryningen.) Allt eftersom bilden målas upp framgår det allt tydligare att Jesus är lika mån om bildens effekt som om illustrationen i sig. Och när vi följer hans tankekedja är den i viss mån skrämmande.