P-O Flodström:
Till dig som tror på Kristus och SD
Författaren Tony Gustafsson presenterar den andra delen av vitboken om Sverigedemokraternas historia, vid en pressträff under politikerveckan i Almedalen.
Foto: TT / Christine Olsson
Kommentar. Sverigedemokraternas vitbok bekräftar vad forskning länge visat: partiets rötter finns i rörelser där idéer om ras och nationalism varit centrala. Det väcker frågor om lojalitet för den som kombinerar politiskt SD-engagemang med en kristen tro, skriver P-O Flodström.
Sverigedemokraternas vitbok är tillgänglig online. Sammantaget nästan 600 sidor om partiets tidiga historia. Forskaren som skrivit har haft fria händer.
När jag läser inser jag att den i stora drag bekräftar det som andra forskare som Anna-Lena Lodenius, Heléne Lööw, Jonas Hinnfors, Anders Larsson och Mattias Gardell sedan länge påtalat: Flera av SD:s grundare hade nära band till extremnationalistiska och nazistiska rörelser, däribland Nordiska Rikspartiet. Att föreställningar om vikten av etnisk homogenitet, stöd till apartheidregimer och misstro mot det parlamentariska systemet inte var undantag utan grundläggande delar av det politiska tänkandet.
Vitboken innehåller också hänvisningar till det egna arkivmaterialet. Det är citat som inte låter sig förklaras bort som ungdomligt oförstånd. Som detta, från 1990:
”Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på svenska dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två vita svenska föräldrar med en indisk unge mellan sig.” (Ola Sundberg, SD-talesperson)
Sådana uttalanden belyser inte bara en rasistisk idévärld. De pekar också mot ett arv som aldrig riktigt bröts.
Partiet har länge sökt distans till sin historia. Att vilja gå vidare är begripligt. Men försoning förutsätter att man först stannar upp vid det som gör ont. Det räcker inte att tala om förnyelse om idéinnehållet lämnas intakt. Det räcker inte att polera språket om budskapet består. Bytet från fackla till blåsippa markerade inte en brytning. Det var en strategisk förändring.
För att kunna tas på allvar i sin positionsförändring, måste partiet ta ansvar för, och förhålla sig till, sin historia, istället för att som fram tills nu; förneka den.
Den här texten är en prövande reflektion särskilt riktad till dig som förenar ett politiskt engagemang med din kristna tro. Du finns i många partier, också i Sverigedemokraterna. Och kanske är det inte en slump att du befinner dig där. Du är kallad att tjäna, att bruka det du fått, stå för något mer än position eller strategi. Men det följer ett särskilt ansvar med det.
För den som vill följa Kristus räcker det inte att själv undvika vissa uttryck. Frågan är vad du låter passera. Vad du tiger om. Vilket språk du ställer dig bakom och vilka gränser du accepterar i det tysta.
Låt därför denna sommar bli en tid för eftertanke och för att tala sant om verkligheten. Att rösta med hjärtat är inte en svaghet. Men hjärtat måste också få ledas av ljus. Inte av lojalitet mot partiet, utan av sanning och nåd. Vitboken berättar vad Sverigedemokraterna en gång var och vad som fortfarande fanns kvar fram till 2010.
Det finns ett politiskt språk som stänger, och ett som öppnar. Vitboken har gjort det svårare att blunda för skillnaden.
