Därför utesluter evolutionen faktiskt Gud

Pastor Henrik Mjörnell ger replik på Carl Lindahls debattartikel.

Debatt. Henrik Mjörnell menar att kristna gör gott i att hålla fast vid ungjordskreationism. Att hävda att naturalistisk evolutionsteori är bibeltrogen är inte frälsningsavgörande, men skulle kunna betecknas som en modern villolära.

Publicerad Senast uppdaterad

Detta är en opinionstext i Hemmets Vän. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Det är spännande att skapelsefrågan lyfts i många sammanhang just nu, och bra att olika perspektiv får mötas och debatteras. Precis som i Carl Lindahls artikel bör fokus alltid vara på Guds stora kärlek till oss genom Jesus Kristus. Det är också det som driver mig som skapelsetroende och engagerad i frågor som rör tro och vetenskap. För mig som pastor har det alltid varit viktigt att inte bara studera teologi utan även de naturvetenskapliga ämnena.

I Carl Lindahls debattartikel finns ett antal problematiska resonemang, som jag vill belysa.

– Vi bör därför hålla fast vid den kristna doktrinen om skapelsen utifrån god naturvetenskaplig evidens som bekräftar den bibliska skapelseberättelsens autenticitet, menar pastor Henrik Mjörnell.

Lindahl skriver exempelvis att ”skapelsen är god” vilket stämmer överens med vad Bibeln säger i 1 Mos 1:31 (Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott…) Men stämmer detta överens med tron att Gud skulle använt sig av evolutionen som verktyg i skapelsen? Vilken Gudsbild leder det till?

Bibeln beskriver lidande och död orsakat av syndafallet, inte som ett naturligt tillstånd. Att hävda att Gud har använt miljontals år av lidande och död måste i logikens namn leda till att Gud ligger bakom ondskan, vilket inte stämmer överens med Bibeln som beskriver döden som något onaturligt, en fiende som Jesus kom för att besegra.

Att Bibelns skapelsetexter skulle ha använts i liturgiska sammanhang och har en poetisk klang är inte något som motsäger att de också är historiskt sanna. Det finns unika inslag i Bibelns texter som inte återfinns i de skapelsemyter som man ibland, felaktigt, påstår har legat till grund för Bibelns skapelseberättelse.

Ett exempel är det hebreiska ordet för skapa ”bara” som endast förekommer när Gud skapar ur intet och gör något unikt från början. Ordet beskriver skapelsen som ett mirakel, och innebär att Gud formar allt efter sina unika egenskaper. Detta är något som syns i fossila efterlämningar. De likheter som finns både till utseende och i DNA bland olika arter pekar på att Gud återanvänt smarta byggsätt för djur som ska kunna leva i liknande ekologiska system.

När det gäller människans skapelse så är den också unik. I läsning av Nya testamentet framkommer att Jesus var med i skapandeprocessen (Kol 1:16, Hebr 1:2), och Jesus själv motsäger aldrig skapelseberättelsen. Bibeln beskriver hur Gud själv formar människan från markens materia och fyller henne med sin livsande så att hon kom till liv. Människan beskrivs alltså inte som en varelse vars förfäder delas med andra djur. 

Vi är Guds avbild. Det som bara var atomer förvandlades till levande celler, kropp och själ, med en personlighet, egen vilja och unika egenskaper för att kunna ha gemenskap, fatta kloka beslut, uppfinna saker, njuta av naturen och uttrycka sig i skönhet och konst. Gud gör alltså något unikt som han inte gör när han skapade djuren. Allt detta motsäger evolutionsteorin.

Lindahl nämner också några av kyrkofäderna i sin debattartikel. Jag önskar förtydliga deras ståndpunkt när det gäller skapelseberättelsen. I ”The literal meaning of creation” spekulerar Augustinus över möjliga sätt att tolka skapelseberättelsen och skapelsedagarna. Samtidigt är han tydlig med att det inte kunde ha gått mer än 6000 år sedan skapelsen ägde rum. Augustinus menar att olika tolkningar måste stämma överens både med den kristna trosläran och sann vetenskaplig kunskap, vilket evolutionsteorin inte gör. I dag finns en mängd naturvetenskaplig forskning och skapelsetroende forskare (kreationister) som bekräftar Bibelns berättelse om unik design. Jag är övertygad om att Augustinus hade tagit till sig deras forskning om han levt i dag.

Origenes, å andra sidan, var känd för sin allegoriska tolkning av skriften. Men faktum är att han själv aldrig förnekade den bokstavliga tolkningen av skapelsen. I sitt verk ”Contra Celsum” gör han en beräkning som visar att jorden är yngre än 10 000 år. Genom skapelseberättelsen förstår vi både något om den andliga verkligheten, och kan lära oss om naturen. Exempelvis att tiden inte fanns före universums tillkomst.

I Gregorius av Nyssas verk ”Om skapandet av människan” utvecklar han sina tankar om att 1 Mos 1:1–2:3 ger en övergripande beskrivning av skapelsen, medan 1 Mos 2:4ff ger en mer detaljerad beskrivning av hur människan skapades. I ”Mot Eunomium” bekräftar Gregorius det unika med Adam och Evas ursprung.

När det gäller Jean Calvin så skriver han i ”Institute of the Christian Religion”: ”Det har gått lite mer än fem tusen år sedan universums skapande … och som jag sa så använde Gud sex dagar för att skapa allting.” Jean Calvin var alltså ungjordskreationist. Detta var också Martin Luthers ståndpunkt i sin stora Genesiskommentar. För Luther var det självklart att Gud har skapat världen, och att detta bekräftas på många ställen i Nya testamentet.

Att hävda att naturalistisk eller ateistisk evolutionsteori är bibeltrogen skulle kunna betecknas som en modern villolära. Må så vara att den inte är frälsningsavgörande, men historien visar att evolutionsteorin sedan Darwins dagar använts som främsta argument för att inte tro på Bibelns Gud. Detta har lett till att många lämnat tron på Jesus. Vi bör därför hålla fast vid den kristna doktrinen om skapelsen utifrån god naturvetenskaplig evidens som bekräftar den bibliska skapelseberättelsens autenticitet.

Powered by Labrador CMS