Ekumeniska bandybröderna – ett recept mot ensamhet

Klockan är fem i nio när jag anländer till Korskyrkan Adolfsbergs fritidsgård i Örebro. Från lokalen hörs gnisslet av tennisskor mot sporthallsgolv. Det är måndag och ett knappt dussin pensionerade herrar är samlade för att spela innebandy och dela gemenskap med varandra.

Prästen Hans-Eric Hägg hälsar mig välkommen med ett varmt handslag och innan jag ens har hunnit hänga upp min jacka får jag en klubba i handen. Jag tar på mig mina sportigaste skor. De är lite trånga vid tårna, ett vittnesmål om att det var ett tag sedan jag motionerade. Medspelarna för dagen är däremot inget annat än rutinerade när de värmer upp i sina vita och svarta tröjor med tryckta efternamn på ryggarna. Lagen delas in utifrån tröjfärg, fyra personer i varje lag, spelarbyten efter varje mål, fyra perioder á tio minuter. Klara, färdiga, kör.

”Vi har lärt känna varandra”