Sommarlov – också för själen

Jag står på avstånd och ser alla barn som står finklädda i sommarklänningar, shorts och sommarskjortor. En av pojkarna jag känner är finkammad dagen till ära och viskar stolt att det är pappa som fixat hans frisyr. Skolgården är prydd med blommor och björkar. Föräldrar och släktingar sträcker på sig för att få se en glimt av sina barn. Stolta betraktar de dem på avstånd och vissa höjer sina mobiltelefoner för att filma ögonblicket. Det andas fest och glädje över att sommarlovet är på ingång.

Barnen börjar sjunga och vi vet ju alla hur barnkörer brukar låta, fulla av energi, härlig entusiasm som överträffar allt och får perfektion att kännas oväsentlig. Precis så låter det när alla barnen stämmer in i:

”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.
Nu nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
Sig solen strålar närma och allt blir återfött…”