Joel Halldorf: ”Förtroendet är fint”
– Om människor uppfattar att de har ett förtroende för att prata om andliga frågor som är personliga eller som de brottas med så är det väldigt fint, sade Joel Halldorf.
Foto: Samuel Bokenblom
Kultur. Efter ett panelsamtal om synd, skuld och förlåtelse fångade Hemmets Vän upp professor i kyrkohistoria Joel Halldorf för ett par följdfrågor.
I panelsamtalet ”Live-bikt” diskuterade ni synd nästan uteslutande i termer av skuld. Är det den enda teologiska dimensionen av synden eller är det ett arv från lutherdomen?
– Nej, men jag tänker att det är läkandeprocessen man vill åt. Att både läka det som gått sönder hos en själv, men också det man tagit sönder i världen när man syndat.
– Jag tänker främst på det terapeutiska motivet, alltså helande. Förlåtelse handlar i stor utsträckning om helande, men samtalet om synd kretsar ofta kring skuld.
Det är intressant att både du som teolog och de sekulära panelisterna är så bekväma med ett gammalt, bibliskt språk.
– Ja, jag vet. Det finns liksom inget bättre. Man har försökt att hitta ett synonymt språk som är mer sekulärt. Men många känner att synd och inte minst nåd, den oförtjänta förlåtelsen, är de bästa orden.
Selma Brodrej var nära att introducera dig som präst. Hur känns det att bli lekmannaprästen i den svenska kulturkretsen?
– Om människor uppfattar att de har ett förtroende för att prata om andliga frågor som är personliga eller som de brottas med så är det väldigt fint.
– För mig är det en tydlig skillnad mot att faktiskt vara präst, även om alla inte gör den distinktionen. Det får man ha överseende med. Men själva förtroendet är fint och jag får väldigt många fina samtal med människor. Och då försöker man bara finnas till hands och svara så gott man kan.
