”Johannes är hans namn!
Himlen hade redan talat”
– Det var inte släkten, inte ens föräldrarna, som skulle bestämma namnet på denne pojken. Namnet var redan bestämt. Ängeln hade talat om för Sakarias att barnet skulle heta Johannes, Lukas 1:13. Och Elisabet sa bestämt ifrån, han ska heta Johannes!, säger Berit Simonsson.
Illustration: www.freebibleimages.org
Vägledning. När Gud griper in i människors liv sker det ofta tyst, oväntat – men med full precision. Berättelsen om Elisabet, Sakarias och Maria visar att Guds plan börjar långt innan vi anar det, redan vid livets allra första början.
Lukas 1: 57-66
Johannes döparens födelse
Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. ”Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud.” Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.
Kommer du ihåg några verser tidigare i Lukas evangelium, vid vilken tidpunkt ängeln Gabriel blev sänd till Maria i Nasaret … I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud …
Vi är så vana vid många bibliska formuleringar så vi tänker inte alltid på vad det egentligen står.
Sjätte månaden … var det juni månad?
Just denna datering visar att Herren har bra koll på graviditeter, oavsett hur tidiga de är.
Han börjar inte tänka på barnet i vecka 18, utan från första dagens celldelning.
Det var Elisabets graviditet i sjätte gradititetsmånaden som avsågs, och i Marias moderliv, hon som får änglabesöket, hos henne ska celldelningen just börja.
Och nu var det dags för BF (beräknat förlossningsdatum) för Elisabet. Just då reser Maria hem igen till Nasaret, hon har varit hos Elisabet i tre månader. Då är barnet som Maria bär på cirka 4 centimeter långt och har ben och armar (de där armarna om ska spikas upp på korset har börjat ta form).
Både Elisabet och pappa Sakarias var ju gamla och mänskligt att döma skulle de inte kunna få barn. Det är säkert därför som släktingar och grannar gläder sig lite extra med dem.
Den åttonde dagen skulle barnet omskäras (det gällde alla nyfödda pojkar). I Bibeln finns det flera siffror som har sin speciella betydelse med ett budskap också till oss.
Talet 8 är ett sådant tal. Du vet kanske att talet 7 är ett heligt tal, Guds tal. Talet 3 är också ett sådant fullkomligt tal.
Talet 8 bär en speciell hälsning till läsaren. 8 står för ”en nystart”, en ny början. Ett exempel är att det var just 8 personer i Noas familj som räddades i Arken en gång, och de fick ju verkligen vara med om en nystart.
Omskärelsen på 8:e dagen är också ett tecken på tillhörighet till Guds förbund, en början på något nytt!!
Det är inte alltid enkelt med tjocka släkten. Det fick också Elisabet och Sakarias erfara. Släkten ville lägga sig i vilket namn barnet skulle få, släkten tyckte att föräldrarna skulle göra som man alltid gjort, ge barnet namn efter sin pappa.
Tänk om det var så att Sakarias, just på grund av sin stumhet, lyssnade till Herren och hans ord ännu mera.
Berit
Simonsson, bibellärare
Men det var inte släkten, inte ens föräldrarna, som skulle bestämma namnet på denne pojken. Namnet var redan bestämt. Ängeln hade talat om för Sakarias att barnet skulle heta Johannes, Lukas 1:13. Och Elisabet sa bestämt ifrån. Han ska heta Johannes!
Släkten försökte då att spela ut mamma mot pappa – ett gammalt, vanligt knep – och Sakarias, som blivit stum på grund av att han hade svårt att tro på Guds löften om en son, fick en vaxtavla att skriva på.
”Johannes är hans namn”, skrev han. Han sa inte att pojken skulle heta Johannes, nej han hette redan Johannes, det hade bestämts från himlen redan när celldelningen började.
Han som hade haft svårt att tro på Guds löften om en son, han blev en stum observatör under nio månader. Han såg hur Elisabets mage växte, han kände de första sparkarna. Han hade nio månadar på sig att reflektera över Herrens omöjliga gåva till dem.
Och så nu, när han hade handlat i lydnad, trotsat släkten och avslöjat det namn som ängeln redan bestämt, då återfår han sin talförmåga.
Han måste ha tusen saker att säga, massor att fråga Elisabet om … men det första han gör sedan han börjat tala igen, är att prisa Gud.
För Sakarias blev det så att en tid av stumhet ledde till en djupare närhet till Herren.
Tänk om det var så att han, just på grund av sin stumhet, lyssnade till Herren och hans ord ännu mera.
Grannar vet mycket. De visste att Elisabet och Sakarias var gamla och inte hade fått några barn. De båda var dessutom rättfärdiga står det i Lukas 1:6. Grannarna undrade kanske hur det kunde komma sig att inte ens rättfärdiga människor – han var ju dessutom präst – alltid fick bönesvar.
Och så händer detta!! Otippat!
Att grannarna nu grips av fruktan betyder inte att de blir rädda för Gud. Det handlar om en insikt om Guds makt och möjligheter, en insikt som leder till vördnad. Som Martin Luther formulerade det en gång: ”Vi ska frukta och älska Gud …” Grannarna anade vad Luther menade.
