Är vi verkligen förberedda på en väckelse?

Den gamle Indienmissionären gick varje dag in på sin kammare, lade upp fem olika bibelöversättningar på sängen och stängde dörren. Under två timmar vågade ingen i familjen ens röra vid dörren – det här var hans helgedom, hans heliga stund på dagen och nåde den som då störde. Det var hans svärson som berättade minnet för mig.

När ett ensamt Jehovas vittne för ovanlighetens skull en dag ringde på dörren var det just svärsonen som öppnade. Vittnet förklarade sin önskan att få samtala om Gud med någon i hemmet, och svärsonen log i mjugg. ”Jag vet inte om någon av oss är så intresserad”, förklarade han. ”Men det finns en person som kanske kan vara det”, fortsatte svärsonen och bjöd in vittnet.

Han visade honom in till den äldre missionärens rum och stängde dörren om dem. Två timmar senare öppnades dörren – blek och svettig i ansiktet vacklade vittnet ut mot ytterdörren utan ett ljud. Efter kom missionären, lugn, stabil och med ett leende på läpparna.