Då går de utstötta
före i Guds rike

Bakgrund: Scenen är tempelplatsen i Jerusalem. Det är de sista skälvande dagarna före den påsk, som förändrade världen. Vi kallar de dagarna för stilla veckan, men de var allt annat än stilla. På templets förgårdar vimlade det av folk, många pilgrimer som kommit till den heliga staden för att fira påsk.

Från sin byggnad i tempelkomplexets ena hörn hade överste­prästerna och de skriftlärde god utsikt över vad som skedde. Särskild uppsikt höll de på den underlige rabbinen från Nasaret, som så många tycktes följa. Han lät sig inte hindras från att undervisa i Salomos pelargångar. Nyss hade han brukat våld och rensat templet från penningväxlare och duvmånglare. På frågan om vilken fullmakt han hade för detta svarade han de äldste med motfrågor, som var knepiga att klara ut.

Så illustrerade han med två liknelser, först om pappan med de båda sönerna (Matteusevangeliet 21:28-31) och sen om arrendatorer i en vingård. Hans egna lärjungar hade ibland varit frågande inför betydelsen av hans liknelser, men i vers 45 står att ”när översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om”.