500 kyrkor förstörda
i etniskt våld i Manipur
Cirka 60 000 människor befinner sig fortfarande på flykt och runt 500 kyrkobyggnader har förstörts medan våldet fortsätter med oförminskad styrka i den indiska delstaten Manipur.
Foto: Yirmiyan Arthur/TT
Nyheter. ”Otillräckligt” och ”ineffektivt”. Så beskrivs den indiska regeringens svar på det religiösa våldet i den indiska delstaten Manipur ett år efter att våldsamheterna bröt ut i maj 2023. I en ny rapport från expertrådet hos International Religious Freedom or Belief Alliance (IRFBA) talas det om att cirka 60 000 människor fortfarande befinner sig på flykt och att runt 500 kyrkobyggnader har förstörts medan våldet fortsätter med oförminskad styrka.
Den internationella alliansen IRFBA, där 37 länder finns
representerade, talar om hur systematiska attacker mot kristna samfund har
resulterat i ytterligare mer än 100 dödsfall. Våldet har oproportionerligt
påverkat de kristna samhällena i Kuki och Meitei, lämnat tiotusentals utan tak
över huvudet eller tillräckligt med mat eller hälsovård, och förvärrat en redan
instabil situation.
Det började i maj 2023 som en etnisk konflikt om ekonomiska
fördelar mellan Meitei och Kuki, och med fredliga protester mot beslut i det
hindunationalistiskt styrda delstatsparlamentet. Beslutet handlade om att ge
rättigheter som är förbehållna ursprungsbefolkningar till den större
folkgruppen Meitei, som till största delen är en hinduisk grupp.
Våldsamma attacker
Men protesterna utvecklades snart till våldsamma attacker på
stamfolket Kuki, som till största delen består av kristna. Även inom
majoritetsbefolkningen Meitei blev kristna utsatta för våld och uppmanade att
återgå till hinduismen. Cirka 250 kyrkor brändes och 160 personer dödades av
Meitei-extremister.
Open Doors berättar att även om konfliktens värsta uttryck
har upphört, förekommer det fortfarande våld i Manipur. En av organisationens
lokala medarbetare, som går under det fingerade namnet Ajay och som själv
tillhör Meitei, beskriver hur han såg angriparna vandalisera kyrkor och hem i
hans by och tvingade kristna att fly.
Ajay minns hur extremisterna skrek: ”Kom ut ni avvikare som
följer en annan gud!”
– Extremisterna slog sönder fönster och dörrar. De samlade
ihop möbler, musikinstrument och ljudutrustning och satte eld på alltsammans,
säger Ajay till Open Doors.
Därefter attackerades husen.
– De kastade stenar och gav sig på dörrarna med yxor. Alla
fordon som tillhörde kristna familjer sattes i brand, fortsätter han.
"Vi såg hjälplöst på"
Även Ajays föräldrar angreps. De gömde sig under sina sängar
medan extremisterna förstörde deras hem och brände deras fordon. Många andra
kristna familjer tvingades också gömma sig i hopp om att det skulle göra dem
säkrare. Angriparna gav sig av först när brandbilarna började anlända.
– Min familj och jag var väldigt rädda under angreppet. Det
var fruktansvärt att höra oväsendet. Vi såg hjälplöst på, när det som hade
tagit år att bygga upp förvandlades till aska på bara några få timmar. Det var
hjärtskärande, säger Ajay med en suck.
Vi såg hjälplöst på, när det som hade tagit år att bygga upp förvandlades till aska på bara några få timmar. Det var hjärtskärande.
Ajay
Expertrådsmedlemmen och journalisten David Campanale beskrev
i en rapport redan i juni 2023 de religiösa aspekterna av det etniska våldet
mellan Meitei-folket i Imphal-dalen och Kuki-Zos stamfolk i bergen, skriver
Christian Premier News.
Efterlyste åtgärder
Han efterlyste då omedelbara och varaktiga åtgärder för att
återställa freden och säkerställa säkerheten och värdigheten för alla
medborgare i Manipur.
Trots försäkringar från regeringen att den skulle ta itu med
situationen, säger den nya rapporten från IRFBA att myndigheternas åtgärder för
att mildra våldet och ge lindring har varit bedrövligt otillräckliga, med
minimala ansträngningar för att återuppbygga samhällen eller skydda utsatta
befolkningar från pågående hot.
Rapporten, som är ett gemensamt arbete av rådets
rättighetsexperter och jurister, efterlyser nu ett snabbt internationellt
ingripande för att säkerställa säkerheten för de fördrivna befolkningarna och
underlätta deras återvändande. Likaså omedelbar och obegränsad tillgång till humanitärt
bistånd, liksom hälso- och utbildningstjänster och förstärkt internationellt
stöd för lokala fredsbyggande initiativ. En försoningsprocess som omfattar alla
drabbade samhällen.