Kulturkrigets första martyr

Mot mitten av 10-talet utspelades en kamp om yttrandefriheten på de amerikanska universiteten. Konservativa profiler bjöds in som talare och unga demonstranter reagerade häftigt. Under parollen ”Punch a Nazi” kunde man vittna kaotiska scener från campus runt om i USA. Problemet var att epitetet ”nazist” inte hade någon begränsande princip. Alla på den andra sidan av kulturkriget var lovligt byte.

På onsdagskvällen togs slagorden till sin logiska slutpunkt när högerprofilen Charlie Kirk sköts till döds under en debatt på Utah Valley University.

Charlie Kirk var en polariserande figur i den amerikanska politiken. Redan efter high school grundade han intresseorganisationen Turning Point USA med syftet att nå den unga generationen med konservativa värderingar. I över ett decennium var han en ung, outtröttlig kraft för det republikanska partiet och genom virala debatter med collegestudenter spelade han en viktig roll i Donald Trumps återkomst till Vita huset. Så sent som förra månaden var han måltavla för hån i den tecknade satirserien ”South Park”, vilket vittnar om hans profil i det offentliga samtalet.

På senare år berättade han ofta om sin kristna tro och om betydelsen av familj och kyrka: ”Jag försöker måla upp en bild av dygdighet, av att lyfta människor, inte bara vara arg.”

Huruvida han levde upp till sina ideal beror på vem man frågar. Hans vänner och politiskt allierade vittnade om en driven man med karaktär. Hans meningsmotståndare såg en nyttig idiot för den politiska fascismens frammarsch.

Kirks uttalanden i brännande samhällsfrågor har väckt kraftig kritik. Han har bland annat hävdat att Demokraternas invandringspolitik haft som syfte att ersätta den vita majoritetsbefolkningen, att Donald Trump inte skulle ha förlorat valet mot Joe Biden 2020 och kallat Martin Luther King Jr. för en hemsk person. 

För en del var han en hjälte som hittade nya vägar genom en liberal politisk dominans. För andra var han ansiktet utåt för hatet mot samhällets svagaste.

Nu, bara 31 år gammal, lämnar han efter sig en sörjande fru och två små barn.

Fördömandet av dådet har varit nästintill enhälligt. Aktivister och politiker från både höger och vänster har uttryckt chock och sorg över mordet.

I en friskare tid hade officiella fördömanden varit de enda reaktionerna som fått medialt utrymme. Men i en tid där alla har tillgång till en plattform sipprar hatet sakta fram.

”Kanske borde Charlie Kirk inte ha ägnat flera år åt att vara en hatisk, demagogisk fascist, då hade inte det här hänt. Kanske borde han ta lite personligt ansvar” skriver en användare på X och får 180 000 gillamarkeringar.

På plattformen Bluesky, dit liberaler vallfärdade en masse för att slippa den hårda tonen på X, firade användare medan blodet fortfarande rann.

”Jag riktar tankar och böner till honom, böner om att han ska dö och fortsätta vara död”

”Lol hoppas han dör”

”Hoppas kulan är okej efter att ha nuddat Charlie Kirk”

Reaktionerna vittnar om en nonchalans gentemot det politiska våldet som sakta men säkert eroderar tilliten i ett civiliserat samhälle.

Trots att inget ännu är känt om gärningsmannen har högerprofiler klassat dådet som en direkt attack mot MAGA-rörelsen från en våldsbejakande vänsterfalang. "De vill se oss döda. De dödar oss. Nu är inte tiden för kumbaya-snack. Det här är på riktigt" skriver ett konto. ”DET HÄR ÄR KRIG” skriver ett annat. 80 000 gillningar.

På senare år har amerikansk politik skakats av våldsdåd. Stormningen av Kapitolium, en hammarattack mot politikern Nancy Pelosis man, skottlossning mot president Donald Trump, mord på minnesotapolitikern Melissa Hortman.

Men Charlie Kirk var inte en politiker, han var en debattör. Han lade inte fram policyförslag, han diskuterade idéer. Han blev kulturkrigets första martyr.

Mordet på Kirk kan inte skyllas på enskilda individers eller institutioners retorik. Men det är en naturlig konsekvens av en kultur som ser våld som en legitim lösning på meningsskiljaktigheter. Den våldsamma retoriken kommer inte från ett håll, den genomsyrar hela den politiska diskursen.

Politiskt våld är ett gift som sipprar in i samhällskroppen. Det försvagar tilliten och förvrider det offentliga samtalet. Låt oss be att det inte sprider sig till Sverige.

SDG