Att leva som en kristen

Många förknippar den kristna tron med en massa tyngande krav. Men Jesus möter inte kämpande, sökande människor med långa förbudslistor och dignande krav. Istället säger han ömt och kärleksfullt: ”Kom till mig alla ni som bär på tunga bördor, så ska jag skänka er vila ...” Mycket religionsutövning i vår värld ställer den lilla människan i centrum. Med sina uppoffringar och goda gärningar, självförnekselse och ansträngning till det yttersta ska hon försöka nå fram till en avlägsen, upphöjd och sträng gud. Kristen tro har en helt annan grundton!

Gud tar av sig sin konungsliga skrud för att klä sig i enkel slavdräkt. Låter sig födas in i vår värld för att helt identifiera sig med oss. Dör på ett kors för att öppna vägen till upprättelse och räddning för oss alla. Hela Bibeln sammanfattas i de ord Jesus ropade ut på korset: ”Det är gjort.” Inget mer behöver läggas därtill. Att tro är att lita på Jesus! Att tacka för kärlek utan gräns som drev honom att ge sitt liv för att köpa vår frihet. Och frälsningen är en kraft som förvandlar mig inifrån! Det är en hjärtefråga, kan man säga. Om jag helhjärtat vill överlåta mig till honom, och sätta min tro till Bibelns löften som säger att jag får vara Guds barn genom tron på Jesus, sker undret. Jag blir född på nytt. Får del av det nya livet. 

Gud skriver sin lag i våra hjärtan, berättar profeten Hesekiel. Plötsligt är det inte i första hand tunga, hårda stentavlor som ropar till mig: ”Du ska ...” Ifrån mitt hjärtas innersta viskar det istället: ”Jag vill, jag vill ...!” En helighetslängtan väcks till liv. En hunger och törst efter det som är rättfärdigt och sant. ”När någon blir en kristen blir han en fullständigt ny människa invärtes. Han är inte längre densamme. Ett nytt liv har börjat.” (2 Korinthierbrevet 5:17) Tron på Jesus är inte bara ett nytt sätt att leva – det är ett nytt liv!

Jag föreslår att du läser Johannes evangelium. Där blir det väldigt tydligt att frälsningen är en gåva – inte ett tyngande krav. ”Om du visste vad Gud har att ge”, säger Mästaren till en förundrad kvinna som kommit ut till brunnen för att hämta vatten. Och så tar han bilden av vattnet och förklarar att det han har att ge är levande vatten. Han ger oss rätt att vara Guds barn. Han ger oss sin frid. Ja, han har kommit för att ge oss liv, liv i överflöd. Två ord som återkommer ofta i den boken: Liv och frihet. Tron är ingen tvångströja som gör att du nästan kvävs. Nej, om Jesus får göra oss fria, blir vi verkligen fria!

”Att vara en kristen är att leva i Guds leende. Det är en lek inför Guds ansikte”, skriver författaren Erik Sollerman. ”Visst är det skada att så många förbinder kristendomen med sorg och död, med livsförnekelse och moralism, så att många tror att det är fråga om begravning. Tvärtom!”

”När den förlorade sonen väl kom hem igen, hamnade han rakt uppe i festen. De började göra sig glada! Kristendom är inte krav utan kraft. Inte livsförnekelse utan livsbejakelse. Inte anspänning utan äventyrlig spänning. Inte balansgång utan en dans i frihet. Inte klagovisor utan glädjesånger!”

På tal om berättelsen i Bibeln om den förlorade sonen: slutklämmen i Jesu undervisning är ”… och festen började”. Då han tagit emot förlåtelsen i fars trygga famn öppnades porten till festsalen!