Präster har fel kompetens – reformera utbildningen
Besöken i Svenska kyrkans söndagsgudstjänster har minskat kraftigt – från drygt nio miljoner 1990 till 2,6 miljoner 2024. För att återigen fylla kyrkorna måste kraftfulla åtgärder vidtas, skriver Per-Ola Larsson.
Gorm Kallestad/TT och privat
Debatt. Dagens gudstjänster når inte nutidsmänniskan, hävdar Per-Ola Larsson, som anser att präster behöver dela människors vardag för att fylla kyrkorna igen.
Detta är en opinionstext i Hemmets Vän. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Arbetar Svenska kyrkan och de andra samfunden på rätt sätt för att nå nutidsmänniskan med evangeliet? Klockan elva på söndagen ringer kyrkklockorna och kallar oss till den traditionella söndagsgudstjänsten med liturgi, psalmsång och predikan. Men hur många orkar egentligen bege sig dit?
År 1990 besökte 9 014 636 personer Svenska kyrkans söndagsgudstjänst, högmässan. År 2024 hade antalet sjunkit till 2 630 624. Minskningen med omkring sju miljoner besökare utgör ett allvarligt problem för kyrkan.
Vad gör kyrkan för fel när den förlorar dessa människor från sin verksamhet?
Förr i tiden var prästen en bonde bland bönder. För bonden var det lika enkelt och självklart att tala med prästen om jordbruk som att samtala om andliga ting.
I dag utbildas präster för en helt annan kompetens. Trots att Bibeln redan finns översatt av skickliga språkvetare måste präststudenten ägna flera års studier i hebreiska och grekiska för att kunna läsa Bibeln på grundspråken. Om den blivande prästen vill se språkliga variationer är det lämpligt att läsa Bibeln på engelska eller tyska.
Prästutbildningen borde istället fokusera på att erbjuda grundlig kompetens inom sociologi och kriminologi, så att framtidens präster får en allsidig förståelse för människors levnadsvillkor.
I min ungdom besökte jag Calais i Frankrike, där prästerna hade tagit anställning som fabriksarbetare. Eftersom de blev vänner med de andra arbetarna blev det naturligt för folk att ta med sina familjer till söndagsgudstjänsterna. Klockan åtta på morgonen var församlingskyrkan fullsatt. Klockan nio bildades en lång kö utanför kyrkan som snabbt tömdes och fylldes igen. Samma scenario upprepades fem gånger varje söndag.
Kyrkans utveckling får dock inte bli som i Nashdom Abbey – ett anglikanskt benediktinerkloster jag också besökt. Där genomfördes gudstjänsten på latin enligt Missale Romanum. I stället för att vara delaktiga fick vi besökare sitta på läktaren och titta på.
För att återigen fylla kyrkorna måste kraftfulla åtgärder vidtas. Kanske bör prästutbildningen reformeras så att prästen kan få de kunskaper som behövs för att anställas på ett vanligt svenskt företag där hen kan bli kamrat med de andra arbetarna? Ett sådant skifte kan leda till samma kontakter som präglade forntidens bondepräster.
En annan fråga som är värd att ställa är huruvida gudstjänsten ska ha en bunden ritual som upprepas varje söndag. Utanför kyrkan är vi vana vid samtal. Kanske bör gudstjänsten utformas som en dialog mellan präst och församling – precis som Jesus arbetade. Han förde ständigt samtal med sina efterföljare. Jesus dialog med kvinnan vid Sykars brunn är ett tydligt exempel.
Vi behöver en ny reformation. På 1500-talet reformerade Martin Luther gudstjänsten så att den blev begriplig för den tidens människor.
Kyrkan borde tillsätta en liturgikommission som grundligt analyserar hur gudstjänsten kan förnyas på ett sätt som liknar Jesu samtal med sina efterföljare. Det bör bli en uppgift för Sveriges Kristna Råd, i samverkan med universiteten, att utveckla ett studieprogram för framtidens präster.
