Vill du formas till att ge ditt liv för Guds rike eller Svea rike?

”Jaaa, alltså jag funderar lite på att antingen gå bibelskola eller göra typ lumpen”. Så svarar många frikyrkliga gymnasieelever när de får frågan: "Vad ska du göra efter gymnasiet?”

Många unga står inför valet mellan bibelskola och värnplikt, och det är inte alltid ett enkelt val. 

Jag minns att jag själv var kluven. Jag hade fastnat för en dokumentärserie på YouTube från Försvarsmakten om utbildningen till jägarsoldat. Filmen väckte något i mig. Jag såg den mentala och fysiska styrka som soldaterna tvingades träna upp. Jag såg gemenskapen. Allvaret. Disciplinen. 

Jag såg människor som aktivt och frivilligt blev formade. Och de blev något. 

Jag ville också bli något. Jag ville bli någon jag ännu inte var: modigare, starkare, mer självbehärskad, mer självuppoffrande. En sådan som inte bara slösade sitt liv på att doomscrolla på sociala medier, utan en människa som kunde ge sitt liv för något större än sig själv. Jag misstänker att många unga idag känner likadant. 

När värnplikten lockar tror jag ofta att det är just detta den svarar på. Den erbjuder riktning, gemenskap, disciplin, tydlighet, karaktärsdaning och att man tar ansvar för andra. Den erbjuder ett liv som kräver något. 

Och det är i grunden något gott. Att svara på denna längtan genom att exempelvis göra värnplikt är vackert och modigt. 

Men kanske är det viktigt att inte vara för sekulär i en tid som denna. Försvarsmaktens svar är inte neutralt och därför behöver vi våga tolka denna längtan ur ett kristet perspektiv. Längtan efter att formas är inte något vi själva har hittat på. Den är nedlagd i oss, i djupet av våra hjärtan. Vi är skapade för att formas.

Frågan är bara till vad. 

Ungdomens eviga längtan att få bli någon kan riktas åt olika håll. 

Mot att bli stark i sig själv.

Mot att bevisa något.

Mot att bli någon i andras ögon.

Mot att ge sitt liv för nationen. 

Eller så kan den riktas mot Gud.

Mot att ge sitt liv för Guds rike. 

För den kristna tron är, och påstår, något radikalt. 

Att människan inte i första hand är kallad till att forma dig själv, utan till att låta sig formas. Likt lera i Krukmakarens händer. 

Och Krukmakaren vill inte forma vad som helst, utan till vem som helst. Till Kristus Jesus likhet. 

Teologen Stanley Hauerwas säger att man inte blir kristen utan träning. Att följa Jesus innebär inte bara att tycka rätt saker, utan att formas och tränas till rätt typ av person. Och det berör livets alla områden. Hur du lever, behandlar andra människor och hanterar lidande, motgång och framgång. Det är ett helt liv som långsamt tränas till att bli lik Jesus karaktär.

Man får den karaktär man övar sig till. Därför behöver de som vill bli lika Jesus träna på samma konkreta vanor som Jesus hade, såsom att välja tålamod före irritation, att umgås med de mest utsatta i samhället och att älska sina fiender.

Under de senaste åren har den amerikanske pastorn John Mark Comers böcker om andliga vanor fått stort genomslag. I boken och smågruppsmaterialet ”Practicing the Way” presenteras en tro som inte bara är en idé, en inspiration, ett försanthållande om vissa påståenden, utan ett liv av konkreta vanor. Frikyrkan börjar återigen få ett språk för att gemenskaper kräver något, rytmer som tränar oss och en riktning som kostar.

Försvarsmakten talar detta språk flytande, och det är därför inte heller konstigt att värnplikten lockar. De har redan det språket, tydligheten, disciplinen, gemenskapen och kravet. Försvarsmaktens kommunikationsstrategi är genomtänkt, och de har pengarna som behövs för att pumpa ut riktade annonser till alla gymnasieelever som funderar över livets riktning. Det fungerade på mig. 

Den avgörande frågan är inte om värnplikt är bra eller dålig, eller om disciplin är viktigt eller inte. 

Nej, det handlar om vad du formas till.

Frikyrkans eget arv bär på ett tydligt svar.

Att följa Jesus är inte bara en privat tro. Det är en ny lojalitet och en ny tillhörighet, där Guds rike går före alla andra riken. Där kärlek till fienden går före våld. Där trohet mot Jesus går före nationell identitet. Det är inte ett enklare liv, det är ett svårare. Men också ett sannare och värt vad det kostar. 

Så till dig som funderar på vad du ska göra efter gymnasiet. Tryck inte ner din längtan efter att formas. Lyssna till den. Satsa allt på den. Bli som Jesus. 

Du är skapad för att formas, ditt liv är tänkt att ges för något större och det kommer kosta. Men se till att du ger ditt liv till rätt sak. För någonstans kommer din längtan att få en riktning och den riktningen kommer att forma dig. 

Under andra världskriget valde den amerikanska sjukvårdsmannen, Desmond Doss, medicinkitet före geväret. Hans lojalitet till Guds rike gjorde det omöjligt för honom att döda för sitt land. Även inom den svenska frikyrkan finns en lång tradition av att tjänstgöra utan vapen. Jag vill uppmuntra dagens unga att fortsätta formas i den traditionen.

För många kristna är kallelsen att tjäna Gud möjlig inom försvarsmakten. Om du som läser detta redan går igenom värnplikten eller arbetar i försvarsmakten: ha Desmond Doss som föredöme, liksom han hade Kristus som föredöme.

Ytterst sett landar det i en fråga som är lika enkel som den är obekväm: 

Vill du formas till att ge ditt liv för Svea rike? Eller vill du formas till att ge ditt liv för Guds rike?