Feltolkning om familjehem för grovt kriminella barn
Att ha gått ut gymnasiet är den bästa skyddsfaktorn, utöver en trygg familj med kärleksfulla föräldrar som sätter tydliga gränser, menar Alf B Svensson.
Unsplash, Wikimedia, Adam Ihse/TT, Alf B Svensson/Privat | Montage: Hemmets Vän.
Debatt. Familjehem är inte en ersättning för fängelse, menar Alf B. Svensson i en debattreplik. Däremot är de en viktig insats innan kriminalitet hunnit rota sig.
Detta är en opinionstext i Hemmets Vän. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Jag undrar om Ulrika Geinäs har läst vad jag skrev i min debattartikel. Det verkar inte så. Eller så har hon medvetet gått in för att misstolka mig för att kunna argumentera för att 13-åringar ska sättas i fängelse.
I min ursprungliga debattartikel skrev jag att jag redan i första årskursen kunde identifiera många av de barn som senare i livet riskerade att hamna i kriminalitet, missbruk och utanförskap. Om det stöd vi ger till föräldrar inte räcker måste vi, tidigare än vi gör nu, placera dem i ett kvalificerat familjehem även om föräldrarna inte går med på det.
Jag var också tydlig med att när det har gått så långt att barnen måste placeras på SIS-hem är det för sent att placera dem i ett familjehem. Tvärtemot vad Geinäs påstår har jag inte skrivit att ett kvalificerat familjehem är ett alternativ till ett HVB- eller SIS-hem för grovt kriminella 13–17 åringar. Inte heller att grovt våldsbenägna tonåringar ska placeras i familjehem i stället för i fängelse.
Däremot är jag enig om att HVB- och SIS-hem, i den form de hitintills haft, inte alls har hjälpt utan i stället förstärkt den kriminella identiteten och livsstilen hos de grovt kriminella ungdomar som placerats där. Därför återfaller 9 av 10 gängkriminella i brott.
De som argumenterar starkt för att man inte ska låsa in barn i fängelser kommer emellertid sällan med några realistiska alternativ. Även om Sveriges Kristna Råd anser att det behövs akuta insatser är de samtidigt tveksamma till hårdare tag och ha ringa förslag på vad vi ska göra förutom satsa mer på förebyggande åtgärder.
Jag vet inte hur stor skillnad det är på att bli inlåst på ett SIS-hem jämfört med en speciell ungdomsavdelning på ett fängelse. SIS-hem har så vitt jag vet också höga stängsel eller murar. Det skulle dock inte förvåna mig om de barn som placeras i fängelse får en än mer kriminell identitet som gör det blir svårare att rehabiliteras till ett liv utanför kriminaliteten.
När det gäller att förebygga att barn inte hamnar i kriminalitet och missbruk har samhället varit naiva och haft en övertro på vad stödinsatser från socialtjänsten kan betyda. Det har länge varit möjligt för föräldrar att säga nej till stödinsatser. Därför är det bra att de nu måste ta emot stöd om de ska få ha sina barn kvar hemma. Förslagen att punktmarkera barn i riskzon under delar av dygnet eller ge dem fotboja som begränsar deras möjlighet att röra sig fritt under kvällar och helger borde också prövas.
Men det räcker inte med inlåsning och hårdare straff. De ungdomar som diskuteras i dessa fall behöver få lära sig bättre impulskontroll, utveckla sin sociala kompetens få mer empati och en moralisk kompass som får dem att inse vad som är rätt och fel.
Sist men inte minst, behöver ungdomar hjälp att klara skolan. Att ha gått ut gymnasiet är den bästa skyddsfaktorn, utöver en trygg familj med kärleksfulla föräldrar som sätter tydliga gränser.
