Kallelsen till Guds rike

Jesus berättar flera liknelser om fester i det här kapitlet. En liknelse berättar en sak men menar något annat. Detta kan tyckas vara en märklig text. För att förstå den här liknelsen behöver vi veta lite om kulturen som de som först hörde liknelsen levde i. En måltidsfest var en etablerad metafor redan i Gamla testamentet för den kommande frälsningen och Guds rike. 

Liknelsen innehåller oväntade och paradoxala inslag. Att bli inbjuden till en stor fest var en stor ära. I vers 17 står det att tjänarna gick ut och bjöd in de redan inbjudna. På den här tiden fick man en inbjudan i förväg, likt så som vi skickar ut bröllopsinbjudningar långt i förväg idag. Men sedan bjöd man in igen när själva festen gick av stapeln. Att mannen i liknelsen var en inflytelserik och mäktig person förstår vi av storleken på festen och det faktum att han sände ut tjänare att bjuda in till festen. Att de inbjudna då tackade nej och ursäktade sig är något som de första lyssnarna måste ha reagerat på. Att ursäkta sig och inte komma på en stor fest hos en ansedd person uppfattades som väldigt respektlöst mot värden. Alla som var inbjudna hade olika ursäkter. Alla har att göra med ekonomi och status: de hade köpt en åker, köpt oxar eller gift sig.

När många avböjer och ursäktar sig bjuder värden istället in fattiga och hemlösa …

Angeline Leetmaa, pastor, Örebro

Hur ska vi förstå detta? Genom hela Gamla testamentet kan vi läsa profetior om den kommande frälsningen och om Guds rike. I Gamla testamentet läser vi om Guds utvalda folk – israeliterna. De är de som i förväg var inbjudna till festen, till Guds rike. 

Vi vet inte varför, men vi förstår av texten att det var viktigt för värden att det skulle komma många människor på festen. Det verkade viktigt att alla platser fylldes. Detta ger oss också en ledtråd om liknelsens budskap – fokus ligger på gästerna på festen.

Jesus är den som ordnar en stor fest och för honom är det viktigaste att festen fylls av männi­skor. Det verkar som att de flesta av dem som var inbjudna i förväg inte kom utan hade olika ursäkter. Av den här liknelsen förstår vi att många kommer att välja bort Jesus och Guds rike. Andra saker blir för viktiga: Arbete. Inkomst. Ägodelar. Status. 

När många avböjer och ursäktar sig bjuder värden istället in fattiga och hemlösa, ja, till och med människor som bara rör sig på vägarna. Det är en av poängerna i liknelsen, riktad till kanske främst judar som först hörde detta. Oväntade gäster kommer att bjudas in och kommer att vara med i det framtida gudsriket. För judarna var detta en kontroversiell liknelse, att de inbjudna tackade nej och att värden bjöd in fattiga, hemlösa och annat löst folk. 

Israeliterna var ett stolt folk, som kanske tänkte om sig själva att de hade ensamrätt till Gud. Jesus är den utlovade Messias som kom hit till jorden och predikade: ”Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!” (Markus evan­gelium 1:15). Han är tjänaren som kommer och bjuder in alla till Guds rike. I den här liknelsen visar Jesus att alla kommer att bli inbjudna och att det är relationen med honom som är det viktigaste, viktigare än våra karriärer och ägodelar. 

Jesus talar om detta på flera ställen i Nya testamentet även utan liknelser. Vi kan läsa i Johannes evangelium 1:11-12 där det står om Jesus: ”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn.” Genom Jesu död och uppståndelse bjuder Fadern in alla att ta emot erbjudandet att bli ett Guds barn och en inbjudan till den stora festen en dag i himlen, då Han ska upprätta Guds rike fullt ut. Jesus säger vidare i Johannes evangelium 14:2-3: ”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats år er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.”

Jesus har förberett Guds rike för oss, för alla människor som vill ta emot honom. Men vi kan välja bort Jesus. Vi kan välja att ha vår identitet och trygghet i vårt arbete, våra ägodelar och våra relationer, men inte i Jesus. Vi kan välja att leva för det vi har här på jorden. Men Jesus inbjuder oss att ha vår identitet och trygghet i honom och ta emot inbjudan till den stora festen. Att lämna allt och följa honom. 

Jesus säger i Matteus evangelium 6:19-21: ”Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

Du är kallad till Guds rike och att ha din identitet och skatt i Jesus! Lev varje dag för att ära Jesus. Förvalta det du fått att förvalta: ditt arbete, dina relationer och ägodelar. Men lev inte för detta och låt inte det bli det viktigaste i ditt liv. Jesus är klippan och inbjuder dig att förtrösta på honom och leva för honom, här och nu och sedan i Guds eviga rike när han kommer tillbaka, den riktigt stora festen!