Teokrati med svensk fanclub – när vänstern sviker sina ideal

Medan nyhetsflödet fylls av utspel från Donald Trump och Irans högsta ledare pågår ett annat krig i det fördolda. Det är landets kristna minoritet som är måltavlan.

Iran är en aktör i det geopolitiska maktspelet. Men landet är också en totalitär teokrati som systematiskt kränker religionsfriheten. Konvertiter till kristen tro, särskilt med muslimsk bakgrund, kan inte leva öppet. I regimens ögon är de både ett säkerhetshot och förrädare.

Från moderata muslimska röster och delar av den svenska vänstern anas just nu en olycklig tendens. Upprördheten över lidandet i Gaza har hos vissa övergått i ett förskönande av regimen i Iran.

Detta blir särskilt tydligt i sociala medier, där profiler som Magnus Hedman, etablerad vänsteraktivist, i flera inlägg beskrivit Iran som ett land med starkare minoritetsskydd än Sverige och regimen som närmast demokratisk. 

Detta trots att samma regim just nu intensifierar sin förföljelse av kristna, avrättar dissidenter och planerar att avskaffa sitt sista sken av valdemokrati.

När Irans president Ebrahim Raisi nyligen omkom i en helikopterkrasch uttryckte vänsterprofilen Fredrik Söderholm sorg och skrev ”vila i frid”, trots att Raisi är internationellt känd som ”Slaktaren från Teheran”. Fångarna som föll offer för honom var i många fall just vänsteraktivister, varav hundratals var minderåriga.

Denna historielöshet är inget nytt. Olof Palme uttalade sig 1980 uppskattande om ayatollans regim och menade att Iran ”med pedantisk noggrannhet försöker bygga upp sina demokratiska institutioner”. Idag syns Irans flagga vid europeiska universitetsprotester, medan regimens stöd till Ryssland i Ukraina och dess våldsamma repression ignoreras.

Frågan är om svensk vänster återigen är på väg att stötta just det man påstår sig kämpa emot. En brutal, teokratisk diktatur som krossar alla former av opposition.

Myndigheterna i Iran kopplar nu öppet samman kristen tro med västerländskt inflytande, särskilt från USA och Israel. En persisk bibel betraktas som bevismaterial. En huskyrka ses som en plats för samhällsomstörtande verksamhet.

I juni 2024 dömdes åtta kristna i Teheran till sammanlagt 45 års fängelse. En av dem var en kvinna vars enda brott var att ha deltagit i en gudstjänst på persiska. 

Rapporter från Open Doors och World Watch List beskriver hur gripanden, rättsprocesser utan rättssäkerhet och ekonomisk utpressning blivit vardag för Irans kristna. En man som släpptes mot borgen tvingades betala 150 000 dollar. För att kunna betala behövde familjen sälja sitt hem.

I det ökända Evinfängelset hålls kristna isolerade i veckor utan tillgång till juridiskt ombud och utsätts för förhör under sömnbrist. Hot och våld mot anhöriga är vanligt. Flera fångar har misshandlats eller tvingats skriva under falska erkännanden.

I april 2024 slog Amnesty International larm om ökad risk för tortyr, försvinnanden och summariska avrättningar i Iran. Personer som anklagas för samröre med Israel är särskilt utsatta. En annan rapport från maj samma år visar att iranska säkerhetsstyrkor även använt sexuellt våld vid förhör. Kvinnliga fångar vittnar om våldtäkter, hot om våldtäkt och andra övergrepp. Kristna kvinnor, särskilt de som nyligen lämnat islam, tillhör de mest utsatta. Syftet är att tvinga fram bekännelser eller bryta ner dem mentalt.

Efter dödandet av Hamasledaren Ismail Haniyeh i Teheran i oktober 2023 försämrades situationen. Och när kriget mellan Iran och Israel bröt ut i juni 2025 trappade regimen upp jakten på inre fiender ytterligare. Den yttre konflikten har blivit ett svepskäl för att slå ner allt som uppfattas som illojalt. Rapporter från Open Doors visar att razzior mot huskyrkor nu ökar. Kristna anklagas för sionistisk infiltration.

Trots förtrycket växer den kristna tron. Uppskattningar talar om hundratusentals konvertiter, vilket gör kristendomen till Irans snabbast växande religiösa rörelse. Vi i väst hör sällan av dem.

När Israel och USA nu bombar Teheran fylls nyhetssändningarna av rökpelare, kartor över kärnanläggningar och uttalanden från världsledare. Mitt i nyhetsflödet måste kyrkan i Sverige orka fortsätta känna och orka ta in situationen för de kristna. Orka se dit där inga kameror är riktade. Orka bära våra syskon i förbön, i samtal, i solidaritet. Orka tala, även när andra är tysta – eller till och med omnämner regimen i Iran i positiva ordalag.