Så bygger vi broar i ett splittrat Sverige – med kraft från pingsten

Hela världens kyrkor firar i år påsk och pingst samtidigt. I Sverige vill vi med satsningen Gemensam pingst utmana varandra att ta nya steg för gemenskap och samtidigt vara med och skapa fred på den plats där vi bor. Denna helg vill vi särskilt påminna om den kristna enheten och kyrkans övergripande kallelse att verka för att hela världen ska leva. I orostider vill vi peka på att Gud fortsatt sänder tröstens och hoppets Ande.

Det är mycket som händer på olika platser i vårt land under Gemensam pingst. Ekumeniska grupper tar initiativ till utåtriktade satsningar i samverkan med kommuner, föreningar och andra trossamfund. Det kommer firas ekumeniska gudstjänster och kaffebord dukas upp på torgen. På vissa platser planeras diakonala insatser och pilgrimsvandringar, på andra håll står ungdomssatsningar i fokus. Det handlar om att visa på hopp och framtidstro på varje plats, och att det är hög tid för Guds fred. 

Visionen har levt i flera år: Tänk om vi vid ett tillfälle kunde visa att det viktigaste inte är vilken kyrka vi är, utan att vi är Guds kyrka, och att vi frimodigt går samman och gör något viktigt för den plats vi finns.

Vårt samhälle behöver det och vi tror att Gud kallar oss till det. I en tid präglad av främlingsfientlighet, polarisering och global oro framstår det gemensamma samarbetet som viktigare än någonsin. Därför behöver vi bygga broar, samverka med varandra och med alla goda krafter. Det är ett profetiskt vittnesbörd i sig. När sammanhållningen i världen sätts på prov vill vi svara på Jesu kallelse att vi ska älska varandra (Johannesevangeliet 13:34-35) och göra allt vi kan för att de platser vi finns på skall blomstra (Jeremia 29:7)

Den första kristna pingsten föregicks av stor dramatik. Lärjungarna var sannolikt omskakade och trötta. Då sker pingstundret. Det hördes ett dån från himlen, som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. Eldslågor fördelade sig bland de församlade och stannade på var och en av dem. Uppfyllda av Anden vågade de tala om Guds väldiga gärningar och möta alla som var på plats i Jerusalem, folk från hela världen (Apostlagärningarna 2:1-4).

Kraften fann de i Guds Andes närvaro, men också i varandra. De stöttade varandra och delade resurser. De fick modet att gå ut med evangeliet, tala med människor på deras eget språk, möta människor från olika kulturer och bakgrund. Den första dagen kom över tre tusen till tro och dessa började direkt hjälpa till i de olika gemensamma uppgifterna. På samma sätt är kyrkorna idag ett stöd för varandra, inte minst i svåra tider. 

Pingsten förenar alla kristna på ett särskilt sätt, men den manar oss också att se vår nästa i varje människa, att bygga vänskapsband och överbrygga språkförbistring med alla människor oavsett tro. Här är den lokala interreligiösa samverkan omistlig för att skapa tillit, sammanhållning och i förlängningen fred. I grunden är vi en enda mänsklighet. Pingsten bär bud om att det är tid för Guds fred och att enheten vi kallas att delta i redan är given (Johannesevangeliet 17:21).

Därför vill vi tillsammans med alla kristna över hela vår jord och i vårt eget land, uppmuntra varandra att fira Kyrkans födelsedag i pingst, och att likt de första lärjungarna gå ut, ta ett frimodigt steg för enhet, fred och frid, generositet och gemenskap. 

För den plats där vi finns. Pingst 2025. Gemensamt. Det är tid för Guds fred.