Jan-Gunnar Wahlén: Se upp – så lätt bedrar vi oss själva

Jesus avslutar bergspredikan med att varna för falska profeter. ”Av frukten känner man trädet” är ett ordspråk vi känner igen och det kommer från Jesus själv (7:16). Genom att undersöka frukten kan vi urskilja om trädet är gott eller ont (7:17). Allra sist berättar han historien om huset på berggrunden och huset på sanden. Jag är nog inte ensam om att ha sjungit söndagsskolesången ”Bygg inte hus på en sandig strand. Bygg inte hus på grus …”. Som barn begrep man inte så mycket av symboliken, men sådana sånger har en tendens att dyka upp i minnet när de behövs som mest.

Det vi kanske inte alltid tänker på när det gäller denna välkända liknelse är sammanhanget: den hör sannolikt ihop med varningen för de falska profeterna. Jag skulle till och med vilja säga att den är en del av denna varning.

I det här kapitlet finns det flera kontrasterande liknelser. Först talar Jesus om ”rovlystna vargar” som är utklädda till får (7:15). Därefter om god respektive dålig frukt (7:16–20), och till sist kommer berättelsen om de två husen (7:24–27). Att använda kontraster är vanligt i det bibliska språkbruket. Vi kan till exempel tänka på Jeremia 17 där profeten liknar den som förtröstar på människor vid en torr buske och den som i stället förlitar sig på Herren vid ett träd planterat vid vatten (Jeremia 17:5–8). I Ordspråksboken är detta kanske ännu tydligare, där dåren ofta kontrasteras mot den vise.