Vilar samhället på ett lägerbål?

Jag inledde sommaren som ledare på ett scoutläger. Vi började med att bygga upp ett samhälle. Träslanor surrades till bänkar, matplatser, kök och karuseller. Presenningar spändes upp för att skydda mot vind och regn. På några timmar hade vi skapat en civilisation i skogen. Sen började lägret på riktigt. Vi eldade, täljde smörknivar, badade, sjöng om lägerbålshumöret och eldade igen – allt sånt som hör till ett scoutläger. Samlingarna handlade om att våga leva enklare i en tid av konsumtionshets och skönhetsideal. Vi sjöng om att våga "chilla som en lilja och planera som en fågel" utifrån Jesu uppmaning att inte göra oss bekymmer för morgondagen. 

Barnen lekte fritt, hittade nya kompisar, mötte omsorgsfulla vuxna och utforskade livets stora frågor – kanske till och med Gud. Alla fick vara med. Vad kan vara vackrare än såna här dagar i skogen? 

När det är scoutläger briljerar kyrkan som folkrörelse. Allt drivs ideellt. Med undantag av någon församlingsanställd har ingen av oss betalt för att vara där. Inte en enda skattekrona är inblandad. Vi engagerar oss för att vi vill barnens bästa – våra egna och andras.