Byt ljumhet mot glödhet passion!
Helmner direkt. När jag möter nyfrälsta ungdomar runtom i Sommarsverige känner jag ett starkt hopp inför framtiden, säger Ingemar Helmner.
– Förr var barn- och ungdomsarbetet en stor del av församlingsarbetet, och allt sköttes på frivillighetens väg, säger Ingemar Helmner.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT och Eva Gustafsson
Farbror Gerhard
hade ett brinnande hjärta. Hans
kristendom kom till uttryck i handling genom att han varje söndagmorgon satte
sig i bilen och körde flera turer runt socknen för att hämta upp alla barn som ville till söndagsskolan. Han hade
sådan känsla för oss unga
– och vi kände det! För honom var det
en kallelse Gud lagt i hans liv. Jag kommer aldrig att glömma atmosfären i det lilla baptistkapellet då Gerhard med dramatik och inlevelse berättade budskapet om Jesus. Han var inte anställd som ”barnpastor”. Uppbar inget arvode. Hade inte en
tanke på att ta ut milersättning för alla långa resor. Och arbetet syftade inte bara till att serva
de barnfamiljer som var anslutna till kyrkan – han tänkte
större!
Förr startade stadsförsamlingarna barn- och ungdomsarbete
i varje ny förort
som växte fram. Det
kunde handla om upp emot tusen barn,
läser jag i en
jubileumsskrift utgiven av en starkt växande pingstförsamling.
Och allt sköttes på
frivillighetens väg. Det var en självklarhet för alla medlemmar att vi ”vunnits för att vinna andra”. Det präglade hela livet, och allt församlingen sysslade med!
Sommarkvällarnas samlingar
var ofta förlagda ute i någon
park. Eller i en tältkyrka. Utanför Konsum och Ica var det vanligt att en sånggrupp spelade
och sjöng medan kunder strömmade förbi. Hur effektivt det var kan kanske diskuteras,
men de flesta kände igen de
folkliga och glada tonerna.
Även hemma på vår veranda tog vi
oss för att bjuda grannar och förbipasserande på sång ibland. Vi plockade fram dragspel och gitarrer,
inte för att provocera
och störa utan för att mjukt och vänligt leka fram
melodin till O, store Gud ... eller Blott en dag... Frikyrkornas sång och musik var älskad långt utanför deras kyrkportar. Sånger skrevs hela
tiden som enkelt och medryckande berättade evangeliet.
Glöden har falnat här och var. Istället för utåtriktad verksamhet är det ofta introverta samlingar med sång och tal riktat till de egna medlemmarna.
Ingemar Helmner
Jag minns de första
somrarna jag som tonåring följde med ut på längre evangelisationsesor. Jag kan se
badstränderna framför mig där vi plockade fram ett par gitarrer och sjöng Pärleporten, och liknande mästerverk. Inte med avskräckande ljudanläggningar som
skapade distans. Vi satt på
en filt på stranden och spred lite skön
stämning. Antagligen
hade vi en god atmosfär med oss
eftersom människor lyssnade
och log uppskattande ... Och jag minns våra stora handmålade och färgsprakande
affischer. Vi skämdes inte. Vi ville nå så många som möjligt.
Eftersom vi själva var unga var
det lätt att få kontakt in i ungdomsvärlden. Vi såg människor komma
till tro, och glöden blev bara starkare i våra bröst!
Med vemod måste jag
konstatera att alltför
många kyrkor tappat
evangelisationsivern. Givetvis inte alla. Och många arbetar på ett annat sätt idag i sina försök att nå
ut. Men känslan går inte att frigöra sig ifrån – glöden har falnat här och var. Istället
för utåtriktad
verksamhet, introverta samlingar med sång och tal riktat till de egna medlemmarna. Jag undrar
vad farbror Gerhard hade tänkt ...
I samma lilla
baptistkapell fanns Emil. En äldre, lågmäld och ödmjuk man. Han stod inte på barrikaderna och ropade. Men han älskade människorna i
bygden där
han bodde. Då han kunde göra sig fri satte han sig på sin lilla traktor och reste från gård till gård för att hälsa på, fråga hur de mådde, samt dela ut
kristna tidningar. Jag har inte hört
en enda människa säga
något negativt
eller föraktfullt om denna
mission. Han var aktad och respekterad. Alla kände att han ville dem väl. Det som nu ger mig hopp är mötet med nyfrälsta ungdomar som drabbats av en liknande passion. Jag möter dem lite överallt i
Sommarsverige. Vad de behöver är uppbackning från sina lokala församlingarna
och deras ledare.
Låt ljumhet bytas i
glödhet passion!