Kvinnligt ledarskap försvinner först – sen kvinnors rättigheter

I en debattartikel i Hemmets Vän hävdar Adam Stenerdahl att kvinnligt ledarskap i kyrkan bryter mot Bibelns mönster och att jämställdhetssträvan sätts före ”Guds ordning”. För oss som kristna och centerpartister väcker det sorg. Att reducera halva mänskligheten till passiva åhörare baserat på kön är feltolkning av Bibeln och slöseri med de nådegåvor som Gud har lagt ner i sin skapelse.

Vi ser hur delar av den kristna högern internationellt driver idéer om att kvinnor ska underordna sig män, inte ha ledande roller och att familjen ska styras av mannen som överhuvud. I USA har profiler kopplade till kristen nationalistisk rörelse till och med argumenterat för att kvinnors rösträtt borde dras tillbaka och att hushållets man ska rösta för familjen. Det låter som något hämtat ur historieböckerna – men det sker här och nu.

Vår tro på Gud och vår politiska övertygelse vilar på samma fundament: övertygelsen om alla människors lika värde. Redan i Bibelns allra första kapitel möter vi en av de mest grundläggande sanningarna om människan: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem” (1 Mos 1:27). Att bära Guds avbild innebär att dela både det mänskliga värdet och ansvaret att förvalta skapelsen.

När Stenerdahl målar upp en ordning där mannen är satt att leda och kvinnan att följa förväxlas skapelseberättelsens harmoni med syndafallets konsekvenser. Kristus kom för att upprätta skapelsen, inte för att befästa syndafallets maktstrukturer.

Det är också historielöst att påstå att Bibeln saknar mönster för kvinnligt ledarskap. I Gamla testamentet möter vi profeten och domaren Debora, som ledde Israels folk i både andlig och världslig mening. I Nya testamentet möter vi Febe, som var församlingstjänare (diakon) i Kenkrea, och Priscilla, som undervisade Apollos.

Det var dessutom kvinnor som först fick uppdraget av den uppståndne Jesus att föra budskapet vidare till apostlarna. Evangeliets första budbärare var kvinnor. Att i vår tid tysta dessa röster är att blunda för det levande ordet.

 Och det här är viktigt att förstå: Jämställdhet försvinner inte genom ett enda dramatiskt beslut över en natt. Den monteras ofta ned steg för steg. Först ifrågasätts kvinnors ledarskap. Sedan deras plats. Sedan deras inflytande. Till sist deras rättigheter.

Vi tror att Guds ordning inte handlar om förtryck, hierarkier eller låsta könsroller. Guds ordning handlar om kärlek, frihet och rättvisa. Kyrkan behöver varje ledare, varje gåva och varje röst för att kunna vara det ljus i världen som den är kallad att vara. Låt oss därför sluta begränsa Guds verktygslåda.