Korsvandrarna går mot Aten

Det ekumeniska initiativet och EFS-gruppen Walk for Europe startade 2020 som Gå för Sverige. Under sommarmånaderna gick de längs svenska landsvägar från Haparanda till Ystad med ett stort träkors. 

– Syftet var och är att tala om korset, att berätta om Jesus och att be för de platser och de männi­skor vi möter längs vägen. Så det är ganska enkelt på det sättet, säger Fredrik Weflö, när han berättar om korsvandrarna. 

– År 2021 skulle Gå för Sverige gå från Stockholm till Oslo, men pandemin gjorde att vi inte kom längre än till Töcksfors i Värmland. Vi kom inte in i Norge. Men både 2021 och 2022 gjorde vi egna vandringar i Östergötland där jag då var präst. Vi hade en egen kommitté som planerade en korsvandring runt vårt eget landskap.

Vandrade till Paris

Det var 2022 som den ideella föreningen Gå för Sverige blev Walk for Europé.

– En pastor myntade vid ett tillfälle begreppet ”Take the gospel power to the Eiffel tower”, och det där fastnade hos oss. Det var då vi beslutade oss för att gå från Ystad till Paris, fortsätter Fredrik Weflö. 

– Och förra året fortsatte vi att gå från Paris till Rom. För egen del gick jag under en vecka i franska Alperna, och det var både backigt och varmt, säger han men berättar också om spännande möten längs vägen – de muslimska männen på ett kafé, den katolska mässan där han blev hembjuden till en familj och då han stoppades längs vägen av en familj som hade hört om hans färd på radion.

Hur reagerade folk när ni kom gående med ett kors?

– Vi behövde inte prata så länge om väder och vind eftersom vi kom med ett kors. Folk undrade: ”Vad gör ni?” Muslimerna jag mötte på kaféet ville bjuda mig på kaffe och prata: ”Berätta om varför du gör det här.” 

Var ni oroliga någon gång?

– Faktiskt inte. Egentligen vill vi inte att någon ska gå själv, även om jag gjorde det. Men den sista sträckan vi gick innan vi kom till Rom var vi ändå en hel grupp medvandrare.

Han berättar om den oväntade audiensen hos påven och hur de togs emot i Vatikanen.

– Sedan var det kanske inte alla på den kyrkliga kartan som tyckte att det var något. Men då har jag sagt: Då var det väl bra att vi kom med ett kors! Om de nu behöver höra om Kristus?

Vad gör att ni fortsätter?

– Det är glädjen i det vi gör. Det är (främst) en böne- och evangelisationsvandring, sedan blir det också en pilgrimsvandring – det blir lätt så när man går och pratar med Gud och ber längs vägen. 

Nu går ni vidare från Rom?

– Ja, till Brindisi vid den italienska östkusten. Sedan är det båt till Igoumenitsa i Grekland. Och därefter till Aten, den grekiska huvudstaden. Sträckan i Italien är 55 mil – i Grekland är sträckan 48 mil. Men man får alltid räkna med att gå fel ibland eller att inte alltid kunna ta den närmaste vägen. Det är sådant som vi inte riktigt vet innan, fortsätter Fredrik Weflö.

Finns tanken att ni ska fortsätta till Jerusalem? Ni talade om det förra året …

– Ja, den tanken har vi haft lite med oss från början. Men som situationen är just nu i Israel funkar det inte. Det har legat där och ruvat, men sedan har det först blivit Paris och Rom av olika anledningar. 

– Men i sommar blir det Aten. Vi får se vad som händer – vi tar lite ett år i taget. Men visst finns en liten dröm att det skulle kunna avslutas i Jerusalem. 

Återvända till Sverige

– Och i grund och botten har det egentligen hela tiden handlat om att gå för Sverige. Vi funderar på att kunna återvända till Sverige på något sätt. Sedan finns även olika lokala initiativ kvar. 

Vi talar om korset som symbol för fred och försoning, för frälsning och att alla som vill kan gå. Fredrik Weflö berättar att korsvandrarna också uppmuntrar varandra att hålla samlingar på eftermiddagar eller kvällar, om torgmöten där de berättat vad de gör.

– Det är ganska okomplicerat på ett sätt. Vi kör inte över några människor eller slår Bibeln i huvudet på någon, fortsätter han.

Gör vi det här för lite?

– Ja, det tror jag. Man tänker kanske: ”Men så kan vi inte göra.” Eller att det blir för spektakulärt eller så. Man behöver inte möta människor på det sättet, men man behöver inte heller vara emot det. Det är väl att alla får hitta sitt sätt att dela tron, säger han.