Riskfyllt för KD att lita till tolkningar

Svenska väljare möts i dag av en strid ström opinionsmätningar. Olika institut presenterar olika siffror. Trender pekar åt skilda håll. För den enskilde medborgaren är det svårt att avgöra vad som faktiskt säger något om opinionen – och vad som mest är ett ögonblicksvärde.

Till detta kommer tolkningarna. Nyhetskommentatorer och ledarskribenter drar slutsatser som ofta följer deras politiska hemvist. Samma mätning kan beskrivas som framgång eller kris, beroende på avsändare. Resultatet blir en debatt där gränsen mellan fakta och tolkning suddas ut.

Februarimätningarna illustrerar problemet. I Verians väljarbarometer, publicerad den 12 februari, ökade Kristdemokraterna statistiskt säkerställt till 5,6 procent från 4,3 procent i föregående mätning. Det är partiets högsta nivå sedan regeringstillträdet. Samtidigt minskade gapet mellan regeringsunderlaget och oppositionen till 6,4 procent, den lägsta nivån på ett år. Av övriga partier backade Centerpartiet till strax över riksdagsspärren.

I Novus mätning, som genomfördes under samma period, blev bilden en annan. Där minskade KD med 0,5 procent och landade under riksdagsspärren på 3,8 procent. Samtidigt växte gapet mellan Tidöpartierna och till oppositionens fördel, med 0,5 procent. C ökade till 5,2 procent och ligger därmed tydligt över spärren.

Hur ska väljare förstå så skilda resultat? När Verians mätning publicerades tolkade KD siffrorna som ett kvitto på att partiets linje i migrationsfrågan bar frukt. Centerpartiets tillbakagång sågs som ett tecken på att en mer ”mjuk” politik inte vann gehör.

Några dagar senare kom Novus – och gav en motsatt bild, åtminstone för KD och C. Idag har det svängt igen: KD 5,3% i SvD/Demoskop.

Vad är det som påverkar? Är det migrationspolitiken eller något helt annat? Något säkert svar finns inte. Ser man det krasst fungerar mätningarna i första hand som bränsle för politiska kommentatorer och för partiernas strateger.

En annan fråga i sammanhanget är stödrösterna. I den allmänna bilden är det i praktiken ett parti som står i fokus. I kommentarerna till opinionsmätningarna återkommer påståendet att Liberalerna är beroende av stödröster för att klara riksdagsspärren.

Ser man däremot till den forskning som Göteborgs universitet bedrivit under lång tid – genom det så kallade Valforskningsprogrammet, ledande i Sverige på området – framträder en annan bild. I en forskningsrapport konstateras att det i det senaste valet inte var Liberalerna utan Miljöpartiet som klarade spärren tack vare stödröster.

Detta nämns sällan i de politiska kommentarerna i etablerade medier. Frågan infinner sig därför om inte analyser, åtminstone i public service, bör vila tydligare på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Ökad noggrannhet i bevakningen av opinionsmätningar och hur underlagen redovisas framstår som uppenbart.

Om man återvänder till de nyligen publicerade opinionsundersökningarna kvarstår frågan hur de ska tolkas i ljuset av den pågående debatten om migrationspolitiken, nu senast i Expressen. Har KD stärkt sitt stöd bland sympatisörerna – eller tappat? Har de frikyrkliga väljarna, inte minst mot bakgrund av frikyrkouppropet för en rimligare migrationspolitik, förändrat sitt förhållande till partiet? 

I dagsläget finns inga entydiga svar. Opinionsmätningarna pekar åt olika håll, och tolkningarna följer därefter.