Exorcism på barn

Öppet brev till TV4 och Podme: Vilka ledare syftar ni på?

Debatt. I ett öppet brev rikar frikyrkosamrådets styrelse kritik mot hur begreppet ”frikyrkor” används. ”Vi känner inte igen oss i den bild som skapas, att demonutdrivning på barn skulle vara ett utbrett fenomen”, skriver sex samfundsledare. 

Publicerad Senast uppdaterad

Detta är en opinionstext i Hemmets Vän. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Till ansvariga journalister och redaktion gällande podden Exorcisterna:

Johanna Torshall Svensson, journalist
Jill Eriksson, Journalist
Petra Wikström, Director Public Policy and Communications
Moa Soltanian Magnusson, Head Of Content
Viveka Hansson, Programdirektör nyheter & samhälle TV4

Vi vill inledningsvis uttrycka att granskande journalistik är viktig – särskilt när barn riskerar att fara illa. Berättelser om övergrepp, andlig manipulation och kränkningar måste tas på största allvar. Barns trygghet är inte förhandlingsbar.

Samtidigt vill vi som företrädare för den samlade frikyrkofamiljen i Sverige lyfta en oro kring hur begreppet ”frikyrkor” används i er rapportering.

När ordet används svepande riskerar det att omfatta kyrkor och samfund som inte har någon koppling till de miljöer som skildras. Frikyrkor i Sverige har i många fall funnits i närmare 200 år och har spelat en betydande roll i demokratins framväxt, folkbildningens utveckling och det civila samhällets organisering. Historiskt växte frikyrkobegreppet fram i relation till statskyrkosystemet – i dag är alla kyrkor i Sverige fria från staten, men begreppet lever kvar som en benämning på en viss kyrkotradition.

Inom Sveriges kristna råd finns en frikyrkofamilj vid sidan av den lutherska, den katolska och den ortodoxa kyrkofamiljen. I det frikyrkosamråd som bildades redan 1918 ingår Frälsningsarmén, Svenska Alliansmissionen, Adventistsamfundet, Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen och Equmeniakyrkan – samfund med mer än hundraåriga rötter i Sverige.

Vi känner inte igen oss i den bild som skapas av ”frikyrkor” som miljöer där demonutdrivning av barn skulle vara ett utbrett fenomen. När ni i serien hänvisar till samlingar med ”högt uppsatta ledare inom frikyrkorna” vill vi tydliggöra att dessa sammanhang inte representerar våra samfund eller vårt gemensamma arbete.

Våra kyrkor bedriver omfattande barn- och ungdomsverksamhet – scouting, körer, läger, söndagsskola och tonårsarbete – med syftet att stärka barn i demokratiska värderingar, respekt för andra och en trygg och fri trosutveckling. Vi arbetar systematiskt med barnskydd, ledarutbildning och förebyggande arbete mot såväl fysiska som psykiska och andliga övergrepp.

Övergrepp och kränkningar ska alltid granskas och lagföras. Men vi menar att det är avgörande att skilja mellan specifika, avgränsade miljöer och den breda frikyrkliga rörelse som i generationer bidragit till samhällsbygget och fortsatt bär ett stort ansvar för barns och ungas trygghet.

Vi vill därför tydligt uppmana till större noggrannhet i användningen av begreppet ”frikyrkor” och välkomnar samtal om hur detta kan säkerställas.

Frikyrkosamråds styrelse

Ordförande Karin Wiborn, kyrkoledare Equmeniakyrkan
Vice ordförande Bo Jeppsson, överste, Frälsningsarmén
Daniel Hailemariam, missionsföreståndare, Sjundedags Adventistsamfundet
Ulf Häggqvist, missionsföreståndare, Svenska Alliansmissionen
Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst FFS
Linalie Newman, missionsdirektor Evangeliska frikyrkan

Powered by Labrador CMS