Efterföljelsen berör våra relationer

De flesta av oss känner till leken ”Följa John” som går ut på att alla i ledet ska försöka göra precis samma sak som den som går först. Lyfter han eller hon högra handen ska alla andra göra likadant och så vidare. Kristen efterföljelse är ingen lek, men ytterst handlar den om att ”härma” Jesus. I Matteusevangeliet 5-7 (Bergspredikan) har evangelisten samlat undervisning om livet i det rike Jesus kommit med. Kopplingen till Mose som på berget Sinai tar emot lagen är tydlig.

Kristen efterföljelse är ingen lek men ytterst handlar den om att ’härma’ Jesus

Jan-Gunnar Wahlén, pastor i Evangeliska frikyrkan

I de inledande saligprisningarna vänder Jesus upp och ner på det mesta: det är de som är ”fattiga i anden” som tillhör himmelriket, det är de ödmjuka och inte de som roffar åt sig som ska ärva landet (5:3, 5:5). Därefter försäkrar Jesus att han inte kommit ”för att upphäva” utan ”för att uppfylla” lagen och profeterna (5:17). Vår text står alldeles i början av ett lång avsnitt då han tar upp en rad olika bud från Moseböckerna och uttolkar dem. Det handlar om dråp, äktenskapsbrott, lögn, hämnd och kärlek till medmänniskan (5:21-48). En kritisk udd riktas som så ofta mot de religiösa ledarna: om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket (5:20). Jesus visar att man kan läsa dessa texter bokstavligt och ändå missa själva intentionen. På sätt och vis innebär det Jesus säger en skärpning av lagen, då det inte bara innefattar vad vi gör utan också vad som rör sig på insidan hos oss.

”Du skall inte dräpa” är en god livsregel som finns i de flesta kulturer, även om det kan skilja på vilka som omfattas av förbudet. Men nu säger Jesus att redan den som ”blir vred”, ”okvädar” och ”förbannar” sin broder (ordagrant kallar honom dumhuvud eller dåre) kommer att få möta Guds dom (5:22). Som ung var jag känd för mitt heta humör på innebandyplanen och det gick några klubbor per säsong. Till mitt försvar kan jag säga att jag nästan alltid blev arg på mig själv, och nu för tiden har jag lugnat ner mig betydligt.

Att vi blir arga ibland bekräftar aposteln Paulus då han skriver ”Grips ni av vrede, så synda inte” (Efesierbrevet 4:26). Han verkar alltså mena att vad det ytterst handlar om är hur man hanterar sin vrede. Sammanhanget i Efesierbrevet 4 och 5 handlar om det nya livet i Kristus, och det påminner både till syfte och innehåll en del om bergspredikan. Sedan ni lärt känna Jesus ska ni inte fortsätta att leva som förut, skriver han (4:22). Och som exempel på detta nya liv tar han också hjälp av sådant som sägs i Gamla testamentet, det jag citerade är ett exempel liksom en uppmaning att tala sanning (4:25). 

Han säger också att de som tidigare ägnat sig åt att stjäla nu ska arbeta och dela med sig till behövande (4:28). Paulus berör vidare talet och skriver att det som vi säger behöver helgas så att det inte förolämpar andra utan istället bygger upp (4:29). Sexuell omoral och själviskhet ska inte heller förekomma (5:3). Som lemmar i Kristi kropp är vi nämligen en del av ett sammanhang och har fått ett helt annat perspektiv på livet. Allt detta blir möjligt först när vi följer Kristus lika fokuserat som vi gör när vi leker följa John. Jesus beskrivs både som frälsare och som förebild: Förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus (4:32) och Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv som en offergåva (5:2). 

Om vi återvänder till Matteus 5 så betonar Jesus betydelsen av att leva i försoning: Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva (5:23-24). Religiösa ceremonier kan inte kompensera för ett oförsonligt sinne. Det finns inte en andlig sfär som svävar högt över den vardagliga. Efterföljelsen berör alla områden i livet, också våra relationer. Vi offrar inte längre, och ändå är det lätt att relatera till det Jesus säger, om vi bara vill. När vi kommer inför Guds tron blir vi ibland påminda om sådant som skaver. Det är smärtsamt att möta Guds helighet, men samtidigt är dessa påminnelser en service eller något som hjälper oss att fortsätta vara efterföljare och bli kända för att vi håller fred (5:9). Vi kan också lägga märke till att Jesus inte fokuserar på själva skuldfrågan. Det kan vara den andre som har något emot mig och ändå ska jag göra vad jag kan. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er (Romarbrevet 12:18), skriver Paulus. Sambandet mellan den vertikala relationen till Gud och den horisontala till medmänniskan framgår också av Herrens bön: Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. (Matteus 6:12). I dagens text skär Jesus ett rejält snitt i det såriga inom oss, men bara för att möjliggöra helande och befrielse.