Kidnappad skolflicka fritagen efter tio år hos Boko Haram

Det var cirka 230 av 276 flickor som kidnappades från en gymnasieskola i byn Chibok i nordöstra Nigeria av den islamistiska extremistgruppen Boko Haram den 14–15 april 2014. 50-talet elever lyckades fly under eller precis efter kidnappningen. 

De kidnappade eleverna var mellan 16 och 18 år och studerade sista året på skolan. De flesta av de bortförda flickorna tillhörde den baptistiska kyrkan EYN. Det tog över två år innan den första flickan blev fri och än i dag saknas cirka 90 flickor. 

Men bara några dagar efter tioårsdagen kom beskedet att en av flickorna, Lydia Samuel, fritagits med sina tre barn. Enligt den nigerianska armén hade hon hittats i Ngoshe, en by i nordöstra Nigeria, nära gränsen till Kamerun. Hon var då också gravid med ett fjärde barn. 

Bortgifta kvinnor

Vad som kommer att hända med Lydia och hennes barn är oklart än så länge, skriver Open Doors. Enligt en rapport från nyhetsbyrån Reuters finns några av de flickor som redan fritagits i ett av militärens rehabiliteringsläger tillsammans med Boko Haram-medlemmar som kapitulerat. 

Enligt överlevande kvinnor har minst fem kvinnor gifts bort med med Boko Haram/ISWAP-medlemmar i lägret. Dessa menar att myndighetstjänstemän förrättat sådana bröllop, troligtvis för att gå de kapitulerade gängmedlemmarna till mötes.

Gudstjänst på tioårsdagen

Tioårsdagen av masskidnappningen uppmärksammades i en gudstjänst där många av flickornas föräldrar medverkade. Till Open Doors säger flera av föräldrarna att det inte spelar någon roll om deras döttrar återvänder med de barn som de fått med medlemmar från Boko Haram eller ISWAP, vilket annars vanligtvis är en stor skam och något som stigmatiserar de utsatta tjejerna.

– Mitt hopp och min bön är att den Gud som inte sviker ska föra tillbaka våra egna barn. Även om de har barn nu, oavsett vilket tillstånd de är i, så vill vi ha dem som de är, säger Yana Gala, vars dotter Rifkatu är en av dem som fortfarande är försvunnen.

”Bön det enda vi har”

För föräldern Hanatu Dauda är bönen en livlina. Hennes dotter Saratu är frigiven, men bor nu i ett statligt rehabiliteringsläger.

– Bön är det enda vi har att ta till, om det inte vore för förbönen vet vi inte vad vi annars ska göra. Utifrån det litar vi på Gud. Är några släppta kommer alla att bli fria, säger Hanatu Dauda till Open Doors, som också uppmanar till tacksägelse och fortsatt bön.