Val i Israel: ”Räkna inte ut Netanyahu trots allt”

– Benjamin Netanyahu är en otroligt fullfjädrad och skicklig politiker ut i fingerspetsarna och har hanterat många kriser genom åren, både på ett personligt plan med mutåtal som fortfarande finns kvar, och som en kontroversiell politiker som många gånger varit helt uträknad har han ändå kommit tillbaka. 

– Samtidigt är det väldigt jämnt i opinionsmätningarna. Varken Netanyahu eller utmanaren Eisenkot har de sextioen mandat som behövs för att få majoritet i Knesset enligt mätningarna. Vi får se hur dagens val går, fortsätter Lars Adaktusson.

Han berättar att han befinner sig i Israel för att följa valet, för att träffa politiska kontakter och vänner, men också för att följa en grupp brittiska och amerikanska opinionsbildare och journalister. Adaktusson är inbjuden av gruppen International Press Club och besöker också bland annat Israels utrikesdepartement och Knesset.

Hur har stämningen varit i Israel inför valet?
– Det har varit en väldigt spännande valrörelse. Det är första gången på många år som en regering suttit hela mandatperioden. Annars är det ofta extraval här. Samtidigt har mycket hänt under de här åren och man ser också en polarisering i det israeliska samhället. Det har ändå varit en lugn och sansad valrörelse, men med många intressanta frågor.

– Eftersom Netanyahu haft makten så pass länge talar många om det här valet som hans sista. Men man kan som sagt aldrig räkna ut honom.

Netanyahu har haft stöd av ganska konservativa krafter – hur tror du en ny regering skulle se ut?
– Det är nästan omöjligt att säga. Den regeringskoalition som nu har makten har förlorat ganska stort i opinionsmätningarna – de har mellan 50 och 55 mandat enligt de senaste mätningarna. För att få makten behöver han ytterligare stöd från något parti.

– Men inget av de partier som idag stöder oppositionen som leds av Eisenkot säger sig vara beredda att stödja Netanyahu. Å andra sidan har inte heller oppositionspartierna de 61 mandat som krävs för att bilda regering, även om de leder just nu i mätningarna. 

– Det har spekulerats i att de behöver söka stöd hos någon av de tre arabiska partierna. Men precis som i svensk politik finns där röda linjer som ingen av dem är villiga att överträda. Så oavsett vem som vinner är det ingen riktigt tydlig linje för en regeringskoalition än så länge.

Jag vet att du har haft en del kontakt med den kände politikern Yair Lapid, vars parti samarbetar med förre premiärministern Bennets parti och som ställt sig bakom Eisenkots koalition?
– Ja, men vi kommer inte att hinna träffas den här gången. Lapid har beskrivits som andreman bakom Eisenkot. De partierna ser också ut att gå bra, men det kan se ut som en lite desperat gruppering med partier som ideologiskt skiljer sig åt. Eisenkots parti är lite i mitten och till höger, också Lapids och Bennets partier befinner sig i mitten. Men i koalitionen finns även vänsterpartiet, som här heter Demokraterna. Dessutom har du Avidgor Liebermans parti som definitivt inte står till vänster utan mer åt höger. 

– Det de har gemensamt är att de inte vill se Netanyahu som premiärminister igen, fortsätter Lars Adaktusson.

Vi kommer in på svensk politik och den rödgröna majoritetens kritiska ställningstaganden efter riksdagsvalet i september.

– Jag är lite bekymrad över dels om de rödgröna partierna ska lyckas bilda regering till sist, och dels över vad ett annat tonläge gentemot Israel kommer att innebära. Ett tydligt tecken var när de enades i utskottet om att driva på i EU för att frysa handelsavtalet med Israel. 

– Moderaterna har varit lite vacklande fram och tillbaka, men de är nu överens med KD, L och SD om att inte frysa avtalet. Men det är de rödgröna som har majoriteten. 

– Jag är orolig för att det bara är början på en annan Mellanösternpolitik med väsentligt mer av Israelkritik, och därmed också sannolikt betydligt försämrade relationer mellan Sverige och Israel, avslutar Lars Adaktusson. 

Hemmets Vän återkommer med en uppdaterad text de närmaste dagarna.