Fullsatt på Pilgrims höstmöte: ”Vi har ingen marknadsbudget över huvud taget”

Runt 800 höstmötesdeltagare och medverkande från hela Skandinavien fyllde Linköping under helgen. Under temat ”Vänd ditt ansikte till mig” utforskades frågan: Hur ser vi Gud och varandra i en värld som aktivt försöker slita oss isär och få oss att vända blicken bort från varandra?

Den tidigare ärkebiskopen KG Hammar utmanade till att utforska vad det innebär att älska i vredens tid. 

– Det finns något av Gud i varje människa. Vi kan börja med att försöka älska Putin och Trump, sa Hammar. 

Den Londonbaserade författaren och poddaren Elizabeth Oldfield gjorde uppmaningen än mer konkret: När du möter någon du har svårt för, ställ frågor och lyssna ordentligt, menade hon. Att lyssna är den enklaste, renaste formen av uppmärksamhet. Det är svårt att inte tycka lite mer om en människa om man verkligen lyssnar på svaren på frågor som ”Vad är ditt bästa barndomsminne? Vad drömde du om som barn? Vad är du rädd för? Vad älskar du?”

Övriga deltagare under helgen var bland andra Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson, dominikanbroder Benjamin Ekman, Mikael Kurkiala, Liselotte J Andersson, Emma Audas, Teodor Wolgers och Joel Halldorf.

Efter att höstmötet tidigare varit mer inriktat på teologiska samtal och föredrag har kulturen de senaste åren fått en allt större plats. Nytt för i år var att musik och konst fick ta plats i flera delar av programmet, utöver lördagens renodlade kulturspår. Och för första gången framfördes teater av dramatikerna, skådespelarna och makarna Stephanie Hayes och AZ Kelsey. En annan nyhet var ett subventionerat pris för unga vuxna, den ursprungliga målgruppen för höstmötet.

Pilgrims höstmöte har arrangerats sedan 2005 och är en allkristen mötesplats med inriktning på kristen andlig vägledning och fördjupning. Tidigare hölls höstmötet på Nya slottet i Bjärka-Säby, men de senaste fem åren har det arrangerats i kyrkor och på Babettes kulturpalats i centrala Linköping. Helgen rymmer bland annat gudstjänster, seminarier, kultur och konserter. 

Joel Halldorf har varit med som arrangör sedan starten och ingår i höstmötets ledningsgrupp. När Hemmets Vän når honom efter helgen är han nöjd med årets upplaga och lyfter särskilt fram helheten.

Varför fortsätter höstmötet att växa?

– Vi märker att det betyder väldigt mycket för människor som kommer hit, så att många återkommer och har gjort det till en del av sin höstrutin så att säga. Men varje år är det också många nya, som har hört om det genom vänner eller sett bilder på sociala medier. Vi har ju ingen marknadsföringsbudget över huvud taget, så vi får lita på att människor talar om det och berättar för varandra.

Vad var helgens höjdpunkt?

– Svaret är egentligen helheten – allt fungerade oerhört väl i år. Men om jag ska välja något så var det att höra min vän Benjamin Ekman tala om sitt år i Kairo och vad han lärt sig från mötet med muslimer där. Sen uppskattar jag kvällarna, när höstmötets deltagare sprider ut sig på kaféer, restauranger och barer i staden och man kan sitta och prata om saker till sent på kvällarna.

I backspegeln, är du nöjd med flytten in till stan från Bjärka-Säby?

– Varje plats har sin charm, men den starka lokala ekumenik som vi vilar på efter flytten till stan är otroligt fin. Vi gör ju detta tillsammans med Equmeniakyrkan i Linköping och Domkyrkoförsamlingen. Det innebär inte bara att prästerna och pastorerna samverkar, utan också att volontärer från alla håll kommer samman och bär detta tillsammans. Där knyts värdefulla band och jag har själv fått lära känna många fina personer som ger av sin tid och kraft för att detta ska vara möjligt.

Vad tar du med dig från årets upplaga inför planeringen av kommande höstmöten?

– Jag är väldigt glad att vi funnit ett sätt att ge mer utrymme åt kulturen: poesi, musik och detta år också teater. Det var så berikande och gjorde att fler sinnen än bara intellektet fick större utrymme!

Prästen Maria Blank från Stockholm var nöjd med helgen och lämnade höstmötet med en känsla av hopp och framtidstro.

– Man lämnar alltid höstmötet med en känsla av att man vill förändra världen, och att det faktiskt är möjligt – om vi vågar leva i skapande gemenskaper med varandra och verkligen ser världen, oss själva och vår medmänniska. Och om vi vågar vända våra ansikten till Gud, säger prästen Maria Blank.