”Det är ett faktum att tendensen i lokala församlingar, och även i Pingst FFS har varit, att i huvudsak pastorer och församlingsföreståndare har valts för att leda och understundom dominera i olika beslutsfunktioner,” skriver Sune Olofson i en slutreplik.
Slutreplik. Pingsts nya föreståndarteam skriver om lyssnande, delaktighet och det allmänna prästadömet. Det är ord som inger hopp efter en tid då vägen mellan enskilda medlemmar och rörelsens ledning ibland har känts alltför lång.
Sune OlofsonSuneOlofsonJournalist och medlem i Filadelfia Stockholm
Publicerad
Detta är en opinionstext i Hemmets Vän. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Jag blev riktigt glad när jag läste repliken från Pingst FFS nya ledartrio, Johanna Bode, Gustaf Nyström och Camilla Moberg.
Den nya tonen från ovan, om uttrycket tillåts, är inlyssnande, ödmjuk och framåtblickande. I min värld är detta något nytt. Det har inte varit alldeles lätt att komma i kontakt med ledande företrädare ur ett medlemsperspektiv, som är min främsta drivkraft.
Det är ett faktum att tendensen i lokala församlingar, och även i Pingst FFS har varit, att i huvudsak pastorer och församlingsföreståndare har valts för att leda och understundom dominera i olika beslutsfunktioner.
Sune OlofsonPrivat
Det är i viss mån begripligt men även en fara om antalet beslutande församlingsmöten per år reduceras till några få och att det på dagordningar i årsmöten inte finns en punkt med Övriga frågor. Extra uppmuntrad blev jag därför när ledartrion skriver:
”Vi tror på det allmänna prästadömet och att många personer kan representera våra församlingar i olika sammanhang.”
Kanske meningen därtill är en uppmaning till församlingarna att i församlings- och årsmöten nominera medlemmar till viktiga placeringar i Pingst FFS. Där bör inte enbart pastorer sitta, är min utgångspunkt. De har ofta redan stort inflytande och makt, ibland för mycket makt med tillgång till församlingarnas alla beslutsfunktioner och plattformar.
Kloka och modiga ”medlemsslavar” behövs även på de frikyrkliga vagnarna och i regionala ledningsteam i samfunden. Att ge mer makt till dem som redan har makt och skapa mindre delaktighet för medlemmar kan rimligen inte vara en lyckad väg framåt.
Löftena kunna ej svika: ”Vi som föreståndarteam vill skapa förutsättningar för det … (’i rådslaget har alla församlingar möjlighet att inkomma med motioner och göra inlägg i diskussionerna - även mellan rådslagen’) … och för gärna samtal med dem som vill ställa frågor eller bidra med sina perspektiv.”
Nu ser vi framåt till nya djärva mål och beslut i Pingst FFS och dess församlingar och jag vill än en gång uttrycka min tacksamhet för ert svar, som vittnar om vilja till fördjupad församlings- och samfundsdemokrati.
