”Gud kallar oss till bön”

Wilberforce växte upp i en liten by i Uganda med sin fattiga farmor. Hon hade tagit hand om honom eftersom hans föräldrar inte kunde göra det.

– Jag kommer från väldigt fattiga förhållanden, säger Wilberforce. När jag var barn undrade jag hur det skulle bli för mig. Min farmor var gammal och jag tänkte att hon kommer att dö snart. Vart ska jag då ta vägen? Under den här tiden hade vårt land och vår by drabbats av aids. Aids dödade nära sjuttiofem procent av föräldrarna och många barn blev föräldralösa.

En förbannelse

Till en början förstod man inte att det var aids. Folk trodde att det var en förbannelse som dödade människor.

– Alla i byn var rädda, fortsätter Wilberforce. På husen hade man ritat kors på dörrarna. Det betydde att de som bott där hade dött och att det fanns en demon där. Om man gick dit skulle man drabbas av samma förbannelse.

Wilberforce började tänka på hur han skulle skydda sin gamla farmor.

– När man har problem och motgångar som barn, växer man väldigt snabbt. Man kan vara fem år, men eftersom man har en övervinnande mentalitet, tänker man nästan som en sextonåring. Jag började tänka på hur jag skulle beskydda min farmor från dessa demoner. Jag ville inte att hon skulle dö och slutade därför leka och stannade bara hemma. Jag beskyddade henne och lät henne inte gå någonstans. Jag var så rädd för döden. Även farmor var rädd.

Evangeliet kommer till byn

– En dag kom två män till vår by och predikade evangeliet. De knackade på dörren. De kom in och satte sig. Men vi var så rädda, för vi visste inte om de hade med sig dessa demoner. De var fint klädda och såg ut som de kom från staden. De berättade evangeliet om Jesus. Farmor och jag tog emot Jesus Kristus den dagen. Det förvandlade våra liv.

Det var fantastiskt. De sa till oss att när Jesus kommer in i våra liv förlåter han våra synder, han botar våra sjukdomar, alltså från aids, och han skyddar från demoner. Det där ville jag ha. Då skulle vi kunna bli beskyddade. De gav mig en liten bok med en bild på Jesus. På den hade de skrivit Jesus älskar dig. Jag la boken under kudden i sängen och sa till Jesus: ”Jesus, beskydda mig och farmor från demoner. Jag ska tjäna dig under resten av mitt liv.” Det var då som jag började följa Jesus.

En kort tid efteråt kom en man till vår by och hade ett stort utomhusmöte. Han tog med sig ett team till byn och predikade evangeliet. De bad för sjuka och många blev frälsta. Det var fantastiskt att se. De som kom var människor från staden och de såg så annorlunda och fina ut.

Blev adopterad

– Jag kommer ihåg en dag när människorna från staden serverade oss mat. Vi fick ris och för oss var det ett mirakel. Det var då jag träffade en man som senare adopterade mig.

Han serverade mig mat och gav mig en kram. Jag hade aldrig fått en kram av en man förut. Det var så speciellt för mig. Jag gick hem och sa till farmor: ”Jag såg en man som såg ut som Jesus. Du måste komma och träffa honom.” Nästa dag följde farmor med mig till mötet. Hon träffade pastorn och han sa: ”Jag skulle vilja adoptera pojken, jag skulle vilja ta honom med mig.”

Farmor gick med på detta. Han tog sedan med mig till staden.

Ny värld

– Staden var en ny värld för mig. Jag hade aldrig varit där förut. Jag fick äta god mat, smör, bröd och mjölk. Det var fantastiskt. Och jag fick en fin säng att sova i. Jag började gå i skolan och hela mitt liv förändrades.

En tid senare fick jag vara med om något speciellt. En kväll bad min far kvällsbön med mig. Efter att han bett och läst Bibeln gick jag och la mig. Jag bad en enkel bön, ”Jesus beskydda min farmor från död.” När jag hade gjort det, fick jag i en syn se att Jesus kom in i rummet. Han sa: ”Wilberforce, jag kallar dig att predika evangelium till nationer i världen. Gå och berätta om vem jag är. Predika kärlek och hopp till en värld som lider. Men framför allt, kom ihåg de fattiga.”

– Jag minns det som igår. Efteråt sprang jag till min far och berättade vad som hade hänt.

Pastor i Stockholm

Nu leder Wilberforce en församling i Citykyrkan i Stockholm med 35 olika nationaliteter. Varje dag träffar han folk från hela världen. Han gör precis det som Jesus sa till honom.

– De flesta talar engelska. Sverige har ju blivit väldigt internationellt. Överallt i Stockholm ser man människor från olika länder. Det är dem vi når och som jag betjänar. Jag är kallad till dem. Många kommer hit som missionärer. Många svenska missionärer for med evangeliet till Afrika, Asien och andra platser på vår jord. Då var Sverige ett land som hade väckelse. Människor kom till tro och församlingar startades. Ni gav av det överflöd ni hade. Nu ser det inte ut så. Men Bibeln säger: Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka (Predikaren 11:1–5). Nu kommer brödet tillbaka till Sverige genom människor som kommer hit som missionärer från andra länder.

Kom som missionär

– Min far är nu pastor i en församling i USA och jag tänkte att jag skulle leva mitt liv där. Men jag upplevde en stark kallelse från Gud till norra Europa och då specifikt Sverige. Mina planer ändrades och jag kom hit till Sverige som missionär. Gud sänder nu lekmän, vanliga människor, som missionärer från olika länder och försörjer sig på skilda sätt. Gud har kallat dem hit för att tända en eld. De vill stå tillsammans med svenskarna, be för det här landet och dela evangeliet.

– Gud kallar nu svenskarna att komma tillbaka till honom. Han kallar församlingen att resa sig. Att komma tillbaka till bön. Den här nationen är ju byggd på gudomliga principer. Det här är en kristen nation. Det är viktigt att säga att vi som kommit hit kom inte för att ha ett bra liv, vi kom för att dela evangeliet.

Hjälp till de fattiga

Sedan Wilberforce blev vuxen har han varit involverad i att hjälpa fattiga i flera länder, även i sitt hemland Uganda.

– Genom Citykyrkans arbete i Uganda är jag delaktig. Det handlar om att ge utbildning till barn med stora behov. Vi hjälper också, tillsammans med andra partners, fattiga bönder med utbildning så att de kan bli mer effektiva och ta hand om sina familjer.

Är det lättare för dem från andra länder att nå svensken?

– Det är möjligt. Vi arbetar tillsammans på skolor, sjukhus med mera. Sen har vi också människor från många länder här som behöver höra evangeliet. Många kommer från tuffa miljöer där de inte har möjlighet att höra evangeliet. Men i Sverige har vi yttrandefrihet och de kan få höra evangeliet. När de får se Guds kraft kommer de att tro.

Finns det hopp för Sverige?

– Absolut, det finns hopp för Sverige. Det är därför Gud sänder hit människor från andra länder för att be och stå tillsammans med er. Nu i helgen var vi i Uppsala och såg många komma tillsammans för att be för Sverige. Det var nätverket Tillsammans för Sverige som bjöd in församlingar och förebedjare. Jag såg många svenskar som bad för sitt land hela dagen. Jag har inte sett något liknande här tidigare.

Om någon vecka ska du tala om bön på New Wines konferens?

– Det stämmer, jag ska tala om bön som förändrar en nation. Hur församlingen kan förlösa bönens kraft. Vi kan inte göra något utan bön. Den förändrar människors liv. ”Men om mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land” (2 Krön 7:14).

– Jag vill uppmuntra människor i Sverige. Vi ska inte ge upp. Det finns hopp. Den här veckan samlar vi människor i Citykyrkan till en konferens, 12–16 juni, med människor från många länder. Vi vill utrusta dem, ge dem kraft och motivera dem att ta med Kristus ut i det vanliga livet.

– Det finns mycket positivt som händer idag. Vi ska inte fokusera på det vi inte har. Låt oss fokusera på det som Gud gör just nu.