Främsta faran är den bristande koncentrationen
Rabén och Sjögren, Skärmavbild TikTok | Montage: Hemmets Vän
Kommentar. Debatten om barn och skärmar har länge handlat om tiden, men tid är ett trubbigt mått. Den större faran är var barnen spenderar sin tid – i en miljö byggd för distraktion, menar Marcus Pollack.
Var femte fjärdeklassare har svårt att förstå helheten i en text. Det framgår i Skolverkets nya rapport ”Läsning på ojämlika villkor” som går igenom hur svenska barns läsning har förändrats under de senaste decennierna.
Det är ingen rolig läsning. Barnen läser mindre på fritiden och böckerna blivit färre i hemmen. Inte heller skolan har lyckats freda läsningen. Mellan 2011 och 2021 minskade tiden för läsundervisning och andra läsaktiviteter i årskurs fyra med drygt en timme i veckan. På ett läsår blir det 40 timmar läsning.
Samtidigt läser dagens barn förmodligen fler skrivna ord under en vanlig dag än någon tidigare generation. De får meddelanden från kompisar, kommenterar på Tiktok, läser sökresultat, bildtexter, chattar och inlägg. Problemet är alltså knappast brist på text.
Skillnaden ligger i vad texten kräver av läsaren. Den som öppnar en bok måste acceptera dess tempo. En person som dyker upp på sidan 32 kan visa sig betydelsefull hundra sidor senare. Ett främmande ord måste förstås ur sammanhanget och ett tråkigt stycke passeras för att nästa ska bli begripligt.
På sociala medier gäller andra regler. Där finns ingen anledning att härda ut. Tråkar något ut dig drar du med tummen över skärmen och det försvinner. Som Skolverket lakoniskt konstaterar i rapporten, ”tiden för läsning verkar konkurrera med annat”.
Åren i mellanstadiet brukade kallas bokslukaråldern. En fin beskrivning av den period när barn som nyss kämpade med med enstaka meningar plötsligt kan försvinna in i hundratals sidor. Barnet upptäcker att det går att bli så uppslukad av en berättelse att omvärlden försvinner för en stund.
För att komma dit räcker emellertid inte att bara avkoda orden. Man måste kunna stanna kvar i texten. Bokslukandet kräver koncentration.
Debatten om barn och skärmar har länge handlat om tiden. Två timmar anses bättre än fyra, en timme bättre än två. Socialminister Jakob Forssmed har återkommande varnat för vad skärmtiden tränger undan: fysisk aktivitet, sömn och sådant som barn annars skulle ha gjort.
Det är rimliga farhågor, men tid är ett trubbigt mått. Att se en film, bygga hus i Minecraft och scrolla genom Tiktok kan alla räknas som en timmes skärmtid. Ändå ställer de helt olika krav på koncentration.
Det finns goda skäl att släppa fixeringen vid stillasittandet. Den större faran är att barn tillbringar timmar i en miljö byggd för distraktion. För att bli läsare måste barn få öva på det som flödet gör allt svårare: att hålla kvar uppmärksamheten när ingenting nytt händer.