Varför lät Jesus döpa sig?

I Sverige har baptismen funnits sedan mitten av 1800-talet och betonar vikten av vuxendop genom nedsänkning i vatten. Att döpa sig är en naturlig handling för en troende som vill följa Jesus. Dopet är av både symbolisk, proklamerande och rituell betydelse för himlen och den troende. Men varför lät Jesus döpa sig?

Författaren Matteus redogör i sitt evangelium relativt kortfattat för Jesu härkomst och dramatiken kring hans födelse för att sedan snabbspola 30 år framåt i tiden. Jesu dop, Matteus evangelium 3:13-17, föranleds av Johannes Döparens dopverksamhet, 3:1-6 och hans domsförkunnelse, 3:7-12. Johannes Döparen var den som skulle bana väg för Jesus och var på många sätt uppfyllelsen av profeten Jesajas ord: ”En röst ropar i öknen: bana väg för Herren, gör vägen rak i ödemarken för vår Gud”, Jesaja 40:3. Han samlade många människor kring sig som förmodligen kom från Jerusalem, hela Judéen och trakterna kring Jordan. Den samlande faktorn var att de var nyfikna på hans budskap om himmelriket. Att närma sig detta rike gjordes genom bekännelse av sina synder och omvändelsedop genom nedsänkning i vatten. Detta var ingen kultisk rening eller förlåtelse för synder utan en symbolisk handling som visade på viljan att ta emot det nya riket. Vissa förklaringar gör gällande att himmelriket kan översättas med ”där Gud regerar”, jfr Matteus evangelium 21:25. 

Jesus kom från Galiléen till Jordan för att låta sig döpas av Johannes, vers 13. Att det var just i Jordan som dopen ägde rum är symboliskt viktig utifrån att det var här Elia togs upp i himlen, 2 Kungaboken 2:6-14. Detta var även platsen där Israel gick torrskodda genom Jordanfloden in i det förlovade landet, Josua 3:14-17. Denna geografiska plats markerar även ett paradigmskifte i Jesu liv. Johannes förstod omedelbart vem Jesus var och reagerade med ödmjukhet och vördnad. Han hade insett att detta var Messias och att denna smorde inte behövde något omvändelsedop då denne var utan synd. Han visste även att det var han själv som var i behov av Jesu dop för att erhålla helig Ande och eld, vers 11. 

Jesus hänvisade då till uppfyllelsen av Lagen och profeterna. Jesus använde ordet rättfärdighet, som här åsyftar det som är Guds vilja. Trots att Jesus egentligen inte behövde låta döpa sig gjorde han det ändå för att det var i enlighet med Guds vilja att uppfylla profetiorna och för att bli en förelöpare till det kristna dopet, som senare skall åtlydas av alla efterföljare i alla tider. Efter dopet öppnade himlen sig och Anden nedsteg över Jesus som en duva och en röst från himlen proklamerade: ”Han är min älskade son. I honom har jag min glädje”, vers 17. 

Anden var med vid Jesu tillkomst, Matteus evangelium 1:18, och verkade i och genom honom redan innan denna händelse ägde rum. Ändå markerade bilden av en duva starten på Jesu officiella tjänst. 

Det anmärkningsvärda är att rösten från himlen, som uppenbarligen var Guds, klart och tydligt gav Jesus statusen som Guds son för dem som hörde detta. Varför? Många tolkningar gör gällande att under en stor del av Jesu tjänst skulle hans gudomlighet hållas hemlig för att möjligen undvika missförstånd eller göra honom till en politisk eller militär ledare. 

Jesus lät sig döpas av Johannes Döparen som en del av Guds plan och som ett exempel för andra. Trots att Jesus var syndfri och inte behövde omvändelsedop eller syndernas förlåtelse, valde han att genomgå dopet för att visa sitt stöd för Johannes Döparens budskap och för att inleda sitt offentliga uppdrag. Det kristna dopet handlar om att efterfölja och efterlikna Jesus. Vi döps med innebörden av att begravas med Jesus för att sedan uppstå med honom till ett nytt liv. 

Att bli en Jesu lärjunge handlar om att gå dopets väg för att begrava sin gamla människa för att sedan iklä sig Kristus och vandra med en ny livsstil. Trots Jesu tidigare gemenskap med Anden sänkte den sig ned över honom och markerade starten på Jesu verksamhet. Anden är avgörande för vår vandring och är hjälparen som ger kraft och mod för uppdraget samt lär och påminner oss om allt det som Jesus har sagt.