Härlig framtidstro!

Viktor och Kåre satte verkligen prägel på vårt nyårsfirande! Två härliga personer från vårt grannland Norge. Vi lärde känna varandra för två månader sedan då jag gjorde en längre predikoresa väster ut. Viktor är nyfrälst. Efter fyrtio år med hårt narkotikamissbruk upplevde han en total befrielse. Det skedde inte i någon stor samling, han var ensam hemma. Längtan hade väckts till liv att hitta tillbaka till barnatron. Och en kväll fattar han ett heligt, livsavgörande beslut. Med en enkel bön vänder han sig direkt till Jesus, och säger att han vill överlämna sitt liv till honom. Bönesvaret måste betecknas som ett under! Fyrtio år av missbruk avslutades den kvällen! Det är länge sedan jag mött någon som utstrålar sådan livsglädje och kärlek!

Viktor är musiker. Har haft olika rockband som han turnerat med. Därför svänger det loss rejält då han sjunger den gamla väckelsesången: ”I går, i dag, till evig tid densamme Jesus är. Han hjälper var och en som är i nöd …” Vid hans sida står Kåre med lyfta händer. En olycksbroder som också levt ett destruktivt liv men nu börjat en helt ny vandring. Båda två kan berätta om ett personligt Jesusmöte som klippte banden till det gamla livet! Jag kände att jag skulle inbjuda dem till vår nyårskonferens i vackra Bergslagen, nämligen Kåfalla herrgård. Utan överdrift kan jag konstatera att de togs emot med öppna armar av alla övriga deltagare. Deras smittande frälsningsglädje lämnade ingen oberörd. En intressant sak var att då jag bad dem berätta lite personligt om sina liv, sa de inget om allt mörker och elände som låg bakom. Det livet hade de ju lämnat!

Bland alla glada nyårsfirare fanns Börje Ertman – en unik entreprenör och missionsman. Han kom tämligen direkt från Kungliga slottet där han erhållit medalj för sitt beundransvärda arbete i Colombia. Han är ingen traditionell missionär. Går sina egna vägar. Vågar det ingen annan vågar. Tar initiativ som gör att jag nästan tappar andan. Han är känd och aktad bland alla kriminella i Colombia. Genom hans initiativ har tusentals fångar i landets alla överfulla, skräckinjagade fängelser fått sina liv förvandlade. Och massor av ungdomar som hotas att dras in i kriminalitet, droger och dödligt våld går i hans fotbollsskolor. Där lär de sig kamratanda, där får de möta omsorg och kärlek. Där får de höra evangeliet. Börje har hunnit fylla åttio år, men verkar inte vara i färd med att slå av på takten. Nästa vecka reser han åter till Sydamerika. Då jag hör vilka uppdrag som väntar där ute knäpper jag tyst mina händer och ber om dubbelt beskydd omkring hans liv.

Han är en mycket god berättare. Ingen kan låta bli att lyssna, gripas, inspireras. Och jag tänker: Sådana här personligheter måste få frihet att leva ut sin vision. Tyvärr ryms de sällan i det etablerade arbete våra traditionella samfund bedriver. De orkar inte sitta i ändlösa sammanträden, utskott och råd. För dem är vägen ofta mycket kort mellan idé och handling. Börje påminner så mycket om Erik-Gunnar Eriksson, min andlige far och grundaren av den kristna organisationen Hoppets Stjärna. Jag vet hur ifrågasatt han ibland var i kyrkliga kretsar eftersom han gick sin egen väg. Men mitt råd är: Läs lite missionshistoria så ska du snart se att det är den här typen av vildhjärnor som brutit mark för Guds rike i alla tider! Oj, vilken respekt jag känner för min broder Ertman, och Ankarstiftelsen, den lilla men dynamiskt effektiva, organisation som är hans arbetsverktyg!

Det var en fin start på det nya året!