Sätt inte politiska etiketter på Jesus
Svenska kyrkan behöver brinnande, engagerade människor, som vill vara med och vitalisera kyrkan.
Foto: Johan Nilsson/TT
Ledare. Svenska kyrkan behöver engagerade människor med passion för tro och gemenskap. Men i årets kyrkoval försöker ännu en gång politiska partier sätta agendan, trots att deras kandidater sällan visar något intresse för kyrkan mellan valen.
21 september är det dags för kyrkoval. Detta val har genom åren tenderat att hållas lite i skymundan. Trots att kyrkan skiljdes från staten för 25 år sedan tycks politiker från de flesta riksdagspartier vakna till liv inför varje kyrkoval, även om de sällan eller aldrig går i kyrkan eller kanske ens är med i Svenska kyrkan. Inför detta kyrkoval har Socialdemokratiska Ungdomsförbundet dammat av sin kampanj från 2013 att göra som Jesus, rösta på Socialdemokraterna.
Det är ju inget problem att man har en partitillhörighet och samtidigt vill engagera sig i kyrkan. Det torde de flesta ha i någon form. Men grundläggande för att ställa upp i kyrkovalet bör rimligen vara att man har en tro på Gud och är intresserad av kyrkans liv och verksamhet, inte bara det år det är kyrkoval! Om man saknar och även bekänner att man inte har en tro på Gud har man knappast i kyrkovalet att göra. Det är som att söka jobb på Volvo fast man inte har något intresse av det bilföretaget.
Svenska kyrkan behöver människor som är engagerade, intresserade och vill arbeta för kyrkans verksamhet. Av det följer att man rimligen också bör ha en tro på Gud.
I årets kyrkoval, liksom i flera tidigare, har ett antal grupper som ställer upp i kyrkovalet gått fram med opolitiska listor. Det vägvalet är viktigt för kyrkligt engagemang. Att Socialdemokratiska Ungdomsförbundet försöker lägga beslag på Jesus när man under resten av perioden som kyrkovalet innefattar inte bryr sig om kyrkans liv, är ju närmast beklämmande.
Svenska kyrkan behöver brinnande, engagerade människor, som vill vara med och vitalisera kyrkan. Det borde vara grundläggande för dem som ställer upp på olika listor i kyrkovalet.
Debatten om att tro och politik inte hör ihop är svårare. Intresset för politik kan variera. Det liv Jesus och hans lärjungar levde, och den förkunnelse de framförde, fick oerhört genomgripande betydelse på praktiskt taget alla områden i samhället. Men att idag försöka ta monopol på kyrkligt engagemang utifrån ett politiskt parti är något helt annat. Det går knappast att enbart plocka ut några enskilda frågor, hur angelägna de än är, och strunta i resten.
Svenska kyrkan ska vara en öppen gemenskap som välkomnar alla människor vilka söker en tro och en gemenskap med Jesus. Vägen vidare går kanske genom deltagande i en Alphakurs som kan fördjupa engagemanget. Nu hör vi ganska regelbundet att en växande grupp unga knackar på kyrkporten och, måhända tvekande utifrån att man förut inte brytt sig om det kristna budskapet, visar en längtan efter det kyrkan erbjuder av tro, gemenskap, syndabekännelse, förlåtelse och ett antal andra viktiga områden.
Valet den 21 september blir viktigt inte minst för att olika kyrkliga institutioner och verksamheter behöver fyllas av människor med en passion av sökande, fördjupning och en längtan efter Jesus och det liv Han erbjuder. Det innefattar också att påverka samhället. Det är inte samma sak som att plocka ut vissa politiskt korrekta delar och göra partipolitik av dem.
Jesus gick omkring och gjorde väl bland alla människor som ville följa honom. Han talade också om ett pris att betala för att följa honom. Det är djupare än att enbart fokusera på solidaritet, internationella hjälpinsatser, miljöfrågor med mera, även om de är viktiga frågor. Samtidigt behöver vi påminna varandra om att ”den väg är smal och den port är trång, som leder till evigheten” och alltför få är beredda att gå in genom den när de satt sig ner och kalkylerat vad priset är.