Evolutionsteorin – för omständlig för Gud

I Joel Olssons debattartikel menar han att ungjordskreationister påstår att evolutionsteorin gör det ondas problem värre. Själv anser han att evolutionen kan leda till goda saker. Olssons resonemang haltar dock eftersom han inte gör någon skillnad på mikro- och makroevolution. Det verkar dessutom som om han tänker att en skapelse i enlighet med beskrivningen i Bibelns första kapitel skulle vara helt statisk och omöjliggöra anpassning.

I verkligheten är det tanken att Gud skulle ha varit tvungen att använda miljontals år av död och elände som sitt verktyg, för att sedan skylla dödens inträde i världen på Adam och syndafallet, som kreationister värjer sig emot.

Enligt Bibeln jobbade Jesus vanligtvis snabbt: han helade människor momentant, kunde uppväcka Lasarus från det döda och göra lagrat vin av vatten på ett ögonblick. Att han dessutom gick på vattnet och stillade stormen är heller inte så konstigt att tro på om man, som jag, tror att han faktiskt är den som har skapat alltsammans från början.

Om man tror att det Gud skapade faktiskt var gott från början, precis som Gud själv sade enligt orden i Första Mosebok, blir det också naturligt att tro att Han redan i skapelsen lade ner en rik genetisk variation. Det är den variationen vi ser konsekvenserna av i dag. Det behövs inte många generationer för att ett ursprungligt vargpar ska ge upphov till hundratals olika hundraser, men en tax eller pudel kan aldrig ge upphov till något vargliknande – deras arvsmassa har blivit fattigare genom aveln.

Om detta alls kan kallas evolution så är det fråga om mikroevolution, alltså utveckling inom en art. Det är troligen samma fenomen som Darwin observerade i finkar med olika näbbar. 

Att evolutionen däremot skulle kunna förklara livets uppkomst, eller utvecklingen av en mer komplex art från en enklare art, är enligt mitt förmenande svårt att tro på. Det finns inga egentliga evidens för detta och kräver således en blind och väldigt stark tro.

Evolutionsteorin kräver att allt ska utvecklas av sig själv mot högre och högre komplexitetsgrad. Alla andra vetenskaper räknar tvärtom med att allt bryts ner som lämnas åt sig själv, i enlighet med termodynamikens andra huvudsats.

Att så många kristna i Sverige tror på evolutionsteorin beror på att kyrkorna ”passat” i frågan senaste 50–60 åren. Universums och människans uppkomst har istället lämnats till de sekulära institutionerna att förklara. I den sfären utgår man från naturalismen och uniformismen som grundbultar – allt har tillkommit av sig själv, och allt har fortskridit i samma tempo från början som det gör nu. Därför måste man räkna med mycket långa tidsrymder och tänka bort händelser såsom Noas flod som en central händelse i formandet av världens fossiler.

Nej, en Biblisk skapelsemodell och ett bibliskt syndafall löser inte teodicé-problemet, men det stämmer med Bibelns totala budskap om en God och kärleksfull Gud som offrar sig för oss.

Att det skulle ha varit mer kärleksfullt av Gud att avstå från att skapa människor och djur för att han gjorde oss dödliga låter märkligt i mina öron. Även om mycket lidande finns i världen har jag träffat väldigt många fler människor som uppskattar att finnas till än de ganska få som faktiskt på allvar önskar att de aldrig blivit födda.

Olsson avslutar sitt inlägg med orden: ”i en perfekt värld hade inte evolutionen behövts…”

Jag skulle hellre uttrycka det: Med vår perfekte Gud behövs inte en så omständlig och plågsam skapelsemetod som evolutionen.