Svenska skolor missar effektiva framgångsmetoder

Det finns grundläggande brister i den svenska skolan. Det har vi hört länge. Att ställa krav på eleverna när det gäller disciplin och kunskapsinhämtande genom bland annat läxor, har inte sällan setts med stor misstänksamhet. Svenska Dagbladet ledarskribent Paula Neuding skriver att störst skillnad i skolprestationer för svenska skolelever är mellan elever från majoritetsbefolkningen och barn till migranter. Neuding ställer den borgerliga regeringen mot väggen och menar att den inte vågat tillämpa en väl beprövad metod som fungerar. 

Eleverna i en av Storbritanniens bästa skolor, Michaelaskolan i London, presterar toppresultat i jämförande nationella prov. En stor del av eleverna fortsätter till elituniversitet som Oxford och Cambridge. 

Det här måste väl gälla elever från ekonomiskt välbärgade områden? Inte alls! Huvudsakligen kommer Michaelaskolans elever från resurssvaga minoriteter i de fattigaste stadsdelarna i London. Undervisningsmetoden den här skolan använder kallas ”no excuses”, (inga ursäkter). Skolans rektor, Kathrine Birsalsingh, driver skolan med hård disciplin. Men man visar respekt för den enskilda elevens förmåga att trumfa sina omständigheter.

Svenska Dagbladets ledarskribent kallar det obegripligt att svensk skola inte prövar en pedagogisk metod som ligger i topp i Storbritannien.

På Michaelaskolan ställer rektor Kathrine Birsalsingh höga krav på elevernas karaktär och uppförande. Undervisningsmetoden innefattar också att det som distraherar eleverna minimeras. Man undviker även att överbelasta barnens arbetsminne, vilket omfattar en elevs förmåga att förstå en instruktion, läsa en text och lösa ett problem.

Det är knäpptyst på lektionerna och eleverna har sitt fokus på läraren när denne går igenom lektionens innehåll. Eleverna antecknar samtidigt och får därefter berätta för varandra vad de lärt sig. På detta sätt upprepas stoffet. Kontrollfrågor från läraren visar om alla är med. På elevernas bänkar ligger en skrivtavla där eleverna skriver och visar läraren sina svar.

Enda tillfället de använder datorer är när datakunskap undervisas. 

Linnea Lindquist, biträdande rektor på en lågstadieskola i Järva i Stockholm, anser att det är obegripligt att denna metod inte prövas i svenska skolor. Lindquist är en av de mest uppmärksammade skoldebattörerna. De som lyssnar på Sommar i P1 kunde höra henne förra sommaren.

Bland Linnea Lindquists undervisningsmetoder finns lovskola. I somras valde 70 av hennes 200 elever att frivilligt träna sig i läsning, skrivning och räkning. Studenter från Lärarhögskolan undervisade dem.

För att denna tydliga undervisningsmetod ska fungera behöver lärare och rektorer lära sig metoden under sin utbildning. Så är det inte idag. Hon menar att skollagens krav på elevinflytande, där det är tänkt att eleverna tränas att bli demokratiska medborgare, är ett hinder. 

Men Järvarektorn är inte motståndare till elevers självbestämmande. Då elever misslyckas i skolan förlorar de sina möjligheter att bestämma över sin framtid, vilka mål de sätter om framtida utbildning. 

Vi behöver ett uppvaknande från politiker, lärare, föräldrar och alla som på ett eller annat sätt är med och formar våra barns framtid. Ordning, disciplin och kunskapskrav måste eftersträvas för att elever ska lyckas i sina studier.