Unga och gamla måste prata – om gudstjänsterna

I takt med att allt fler undersökningar visar på ökat intresse för kristen tro bland unga syns få tecken på att de traditionella kyrkorna växer. Även i samfund med starka ungdomsorganisationer uteblir församlingstillväxten.

Ett exempel är Equmeniakyrkan, som nyligen höll sin kyrkokonferens i Örebro under namnet Visionskonferensen. Medan kyrkan fortsätter att tappa medlemmar har barn- och ungdomsorganisationen Equmenia vuxit under flera år. Det väcker frågor om varför intresset bland unga inte i större utsträckning leder vidare till ett långsiktigt församlingsengagemang. 

Finns det trösklar som gör att många unga inte ser församlingsmedlemskapet som relevant? Vad består de i så fall av? Och hur kan kyrkan bli en självklar plats för nya generationer?

Om man ska generalisera präglas många av dagens frikyrkoförsamlingar fortfarande av gudstjänstformer som växte fram från 1950-talet och framåt. En del detaljer har förändrats, men grundstrukturen är ofta densamma. Medlemskåren består dessutom i stor utsträckning av en etablerad och åldrande medelklass där trygghet, kontinuitet och tradition värderas högt.

Frågan är om dessa former fortfarande tilltalar yngre generationer. Kommunikationsmönster, sociala relationer och sättet att söka kunskap har förändrats i grunden. Är det då självklart att de uttrycksformer och den tilltalston som en gång fungerade fortfarande når fram?

Bilden kompliceras av att yngre inte tycks attraheras av den traditionella frikyrkogudstjänsten. Man söker sig till äldre liturgiska traditioner, såsom de katolska och ortodoxa kyrkornas. Där möter de en mer kontemplativ spiritualitet med knäfall, ljus, symboler och rökelse.

Frågan är därför inte bara hur frikyrkorna ska locka unga människor till gudstjänsten, utan också hur olika generationer kan mötas och växa tillsammans i samma gemenskap. Som det heter psalmen: ”Unga sjunga med de gamla, sig församla jordens böner kring den störste av dess söner”.

En förutsättning är att yngre inte enbart ses som mottagare utan som medskapare. Om församlingen ska uppfattas som relevant måste unga människor få vara delaktiga i att forma dess liv och verksamhet. Den kristna tron behöver ständigt gestaltas på ett sätt som möter människors frågor och erfarenheter i den tid de lever. Det kan handla om evangelisation, klimatansvar, fred och frihet eller frågor om relationer och samlevnad. Kyrkan är som starkast när den förmår omfatta hela livet.

Här måste unga och gamla mötas i ett samtal om gudstjänstens utformning. Antingen fortsätter man som hittills och får acceptera att medlemstalen fortsätter att minska, snabbt eller långsamt. Eller också vågar man ompröva former som inte längre bär frukt.