Hur många kristdemokrater och miljöpartister finns det i församlingsledningen?

Även om frikyrkorna vimlar av politiskt engagerade medlemmar blir en fråga om partitillhörighet  absurd. Man väljs inte till styrelseledamot på grund av sin partipolitiska tillhörighet, utan på grund av sin tro, sina gåvor och förmågor. Det är den kristna tron som ska vara vägledande för besluten, inte en eller annan politisk ideologi.

I Svenska kyrkan är situationen annorlunda. De som väljs i kyrkovalet gör det ofta utifrån politisk tillhörighet. Det gäller inte bara dem som företräder partier som öppet uppträder under politisk partibeteckning, som S, C och AfS, utan också nomineringsgrupper som officiellt är partipolitiskt obundna men i praktiken har kopplingar till andra politiska partier: De gröna i Svenska kyrkan (MP), Borgerlig kristen samverkan (M och KD), Vänstern i Svenska kyrkan (V), Sverigedemokrater i Svenska kyrkan (SDSK) och Fria liberaler i Svenska kyrkan (L).

I vissa av dessa partier har det dessutom gått ut mejl till medlemmarna med uppmaningar att rösta på den nomineringsgrupp som har sitt ursprung i det egna partiet.

Det finns förstås också nomineringsgrupper utan koppling till de politiska partierna: Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK), Frimodig kyrka (FK), Himmel och jord (HoJ) och Öppen kyrka för alla (ÖKA). Men tillsammans samlar dessa bara 29,5 procent av rösterna. Den stora majoriteten är alltså fortfarande partipolitiskt kopplad, direkt eller indirekt.

Vilka konsekvenser får då denna partiideologiska bundenhet?

Exemplen är många, men två aktuella fall kan illustrera problemet: dels den socialdemokratiska motionen om att kyrkan bara ska ha en äktenskapssyn, dels den inställda temadagen i Skara stift om kyrkans förhållningssätt till migration och integration.

Frågan om äktenskapssynen har stötts och blötts under lång tid. När kyrkomötet 2009 fattade beslut i frågan blev resultatet att två äktenskapssyner skulle rymmas inom kyrkan: en som bygger på en klassisk kristen förståelse av äktenskapet som en förening mellan man och kvinna, och en som också innefattar samkönade par. Beslutet gav därmed utrymme för olika teologiska uppfattningar inom Svenska kyrkan.

Den nya S-motionen innebär att man vill att kyrkan enbart ska ha en äktenskapssyn och att alla präster ska åläggas att viga alla par, oavsett teologisk övertygelse. Det skulle i praktiken innebära ett yrkesförbud för präster som av samvetsskäl och teologisk övertygelse inte kan viga samkönade par. Här blir konflikten mellan partipolitiken och en teologi som formats i den världsvida kyrkan under närmare 2 000 år tydlig.

Det andra exemplet kan tyckas mindre principiellt viktigt, men illustrerar likväl politikens inflytande över teologin i Svenska kyrkan.

Skara stift hade bjudit in till en temadag om migration och integration. Initiativet hade väckts av diakoner och andra anställda som arbetar med migranter runt om i stiftets församlingar. Bland de externa föreläsarna fanns professorn i kyrkohistoria Joel Halldorf, som i den offentliga debatten varit starkt engagerad i migrationsfrågor och bland annat kritiserat Tidöregeringens politik.

När en representant för Borgerlig kristen samverkan väckte frågan om det lämpliga i att arrangera temadagen så nära de allmänna valen ställde stiftsledningen in dagen.

Man kan tycka olika i sakfrågan. Men själva det faktum att kyrkans interna verksamhet på detta sätt kopplas till den partipolitiska debatten illustrerar problemet. Att viktiga praktiska och teologiska frågor inom kyrkan underordnas partipolitiska hänsyn skulle vara främmande för såväl frikyrkorna som Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna.

Exemplen kan mångfaldigas. De visar på behovet av ett mer grundläggande omtag kring hur Svenska kyrkan ska styras. De förändringar som en majoritet av de politiska partierna har gjort av sin kyrkliga representation är i stor utsträckning kosmetiska. De partipolitiska hänsynen finns kvar, även när partinamnet har försvunnit från valsedeln.

I den lutherska tvåregementsläran är tanken att Gud verkar både genom kyrkan och genom samhällets olika organ. Kyrkan ska fatta sina beslut med grund i Bibeln, den kristna tron och de lutherska bekännelseskrifterna, medan politiken har sin arena i det demokratiska och politiska systemet.

Sverige intar här en särställning. Trots att Svenska kyrkan inte längre är en statskyrka har de politiska ideologierna och partierna fortfarande ett betydande inflytande över dess styrning.

Separationen mellan kyrka och stat genomfördes vid millennieskiftet. Ett kvartssekel senare återstår nästa steg: att också skilja Svenska kyrkan från partipolitiken.