Ebba Busch har fört KD till makten – men priset är högt

Med sina rötter präglade av tidiga studieår inom Livets Ord och kristdemokratiska Europarvärderingar, valdes Kristdemokraternas mycket unga stjärnskott Ebba Busch till partiledare 2015. Innan dess hade legendaren Alf Svensson kämpat i 31 år och Göran Hägglund i elva år. Efter universitetsstudier i freds- och konfliktforskning och EU-praktik i Bryssel, blev Ebba Busch väl rustad att strida för KD i rampljuset. Detta trots att partiet genom åren fått kämpa i hård politisk motvind. Gång på gång lyckades partiet klättra över den hotfulla fyraprocents-gränsen, nyckeln till Sveriges riksdag. 

Det är länge sedan glansårens 11,8 procents väljarstöd som KD fick 1998. Under både Göran Hägglund och Ebba Busch har det gått utför i varje val. I den motvinden kämpar hon nu. Under decenniet har hon medvetet vridit KD till höger och även byggt broar till tidigare pestsmittade Sverigedemokraterna. Det är något som skapat en väljarflykt i partiet. Ebba Busch har också hunnit bli vice statsminister, samt närings-och energiminister i en moderatledd regering. Kärnkraft och näringsliv är inte precis de frågor de flesta väljare förknippar med Kristdemokraterna. KD:s frikyrkliga rötter har tonats ner till förmån för hårdare näringslivs- och kärnkraftsfrågor. Det har fått kärnväljare att ifrågasätta den nuvarande profilen.

Inför valet 2026 är opinionssiffrorna åter rekordlåga. Men varje gång partiet varit uträknat inför tidigare riksdagsval har Ebba Busch klarat stormarna, både politiskt och privat. Hennes frimodiga kamp som ensamstående förälder, en uppslitande husaffär, men också tuffa debatter med övriga partier som försökt sätta alla möjliga etiketter på partiet, har inte gjort de tio åren till enbart en framgångssaga.

Det finns kristdemokrater som drömmer sig tillbaka till åren med Alf Svensson. Men nostalgiskt tillbakablickande kan inte möta en starkt förändrad politisk omvärld.

Från åren då KD uppfattades som ett småmysigt kampparti till dagens hårdare retorik under Ebba Busch ledarskap, söker kärnväljare efter det unika parti som motiverar sitt berättigande med att sticka ut, värna sina historiska rötter och tydligt driva sina kärnfrågor. Istället för att se ut som ett borgerligt ”mellanmjölksparti”, där väljarna frågar sig vart det unika och annorlunda tagit vägen.

I dagens politiska debatt har samtidigt få partier så skickligt förvaltat en tuff retorik, stått upp mot flera andra partiers fräna kritik och kunnat behålla fältet även när krutröken lagt sig.

När hotbilderna tornar upp sig, både internationellt och nationellt blir utmaningarna många att inte tappa kursen. 

När Ebba Busch lägger ett decennium som partiledare bakom sig behöver både hon och partiet, för att klara de stora utmaningar som finns, navigera med tydlighet och hitta särdrag som berör väljarna. 

KD:s partiledare skulle kanske efter tio år vilja välja en annan väg bortanför partiledarskapet? Men hon säger sig fortfarande vara utmanad och hungrig att jobba vidare som partiledare. Där KD är idag, med en partiledare som inte bara är vice statsminister, men också närings- och energiminister, är en position som tidigare kärnväljarna bara kunde drömma om. Men mitt i allt detta får partiet och dess partiledare inte tappa bort sin själ. Varför skulle i så fall dagens väljare lägga sin röst på KD i nästa val?

Äldresomsorgen, familjen och sjukvården är typiska KD-frågor som inte får överges om man vill bibehålla sitt berättigande som parti. Det är en balansgång att fortsätta driva de för partiet unika kärnfrågorna och inte bländas i maktens korridorer.