Tidöpolitiken krossar solidariteten – Sverige sviker de mest utsatta
Sverige har länge varit ett föredöme för mänskliga rättigheter – men Tidöpartiernas politik har slagit sönder den traditionen, menar Daniel Fredriksson.
TT och privat
Debatt. Regeringen säger sig värna mänskliga rättigheter, men samtidigt föreslås stopp av kvotflyktingar och återkallelse av permanenta uppehållstillstånd. Ska Sverige helt upphöra att vara solidariskt? undrar Daniel Fredriksson.
Detta är en opinionstext i Hemmets Vän. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
I dagarna har Sveriges migrationsminister fått motta protester från kristna som protesterar mot Sveriges alltmer restriktiva flyktingpolitik. Det är inte svårt att instämma i denna kritik.
Sverige har en tradition av att vara ett föredöme i implementering av mänskliga rättigheter, men det har genom Tidöpartiernas politik fått sig en allvarlig knäck. Enligt migrationsministern är målet numera: ”Nollvision” för att ta emot flyktingar.
Hur rimmar denna glidning i solidaritet med behövande människor med ett nyligt yttrande från regeringen till FN:s råd för mänskliga rättigheter: ”Respekt för människors rättigheter är en hörnsten i den svenska regeringens politik. Att säkerställa efterlevnad av åtaganden enligt internationella konventioner om mänskliga rättigheter är viktigare i en tid då försök att omtolka och försvaga mänskliga rättigheter blir alltmer tydliga.”
Regeringen har föreslagit att dra in permanenta uppehållstillstånd för människor som under många år bott och lärt känna Sverige som sitt hemland. Enligt förslaget skall framtiden återkommande värderas av en myndighet. En myndighet skall kunna skilja barn från föräldrar och splittra upp äktenskap om personerna kommer från olika ursprungsländer.
Tidöpartierna sänkte nivån för kvotflyktingar per år från 5 000 till 900 individer. Kvotflyktingar utses av FN med de mest utsatta och behövande personerna i centrum. Men Sverige lägger in reservationer. Ett pressmeddelande från februari 2025 löd: ”Utöver att kvinnor och HBTQI-personer prioriteras är det viktigt att ta hänsyn till flyktingarnas förutsättningar att bli en del av det svenska samhället. Faktorer såsom utbildning, arbetslivserfarenhet och värderingar hos den enskilde påverkar deras möjligheter.”
Hur solidariskt – och realistiskt – är det att förvänta sig utbildning och arbetslivserfarenhet hos de mest utsatta flyktingarna i världen?
Men Sverige tycks ha hittat en lösning på det. I en artikel i DN från 17 december framförde UNHCR:s generalsekreterare att regeringen inför valet 2026 helt vill stoppa kvotflyktingar till Sverige.
