Församlingarna behövs i klimatomställningen

Tack, Magnus Lagergren, KD, för ditt inlägg i klimatdebatten. Det ger mig anledning att lyfta blicken och bredda perspektivet, utan att gå in i enskilda detaljer eller sakfrågor. Klimatutmaningen är större än den politiska debatten och kräver ett brett engagemang från hela samhället, däribland våra församlingar och andra delar av civilsamhället.

Klimatfrågan handlar ytterst om vilket ansvar vi tar för kommande generationer. För att lyckas krävs långsiktighet, samarbete och ett gemensamt ansvarstagande. Det kräver också en nyanserad dialog där vi undviker förenklade motsättningar och i stället söker gemensamma vägar framåt. Jag tror att många medborgare efterfrågar en ny ton i klimatdebatten, där olika perspektiv får utrymme och politiken i högre grad söker samförstånd över blockgränserna.

Breda överenskommelser stärker både förtroendet för politiken och möjligheten att genomföra den omställning som krävs i samhället, inte minst för hushållen, industrin samt jord- och skogsbruket.

Som ordförande för Region Örebro läns kulturnämnd ser jag det som en central uppgift att värna civilsamhällets förutsättningar och långsiktiga utveckling. Jag är övertygad om att ett starkt och livskraftigt civilsamhälle är en grundläggande förutsättning för att möta flera av vår tids stora samhällsutmaningar, däribland säkerhet/beredskap, migration och bistånd. Det är genom ett aktivt engagemang från föreningar, trossamfund och andra ideella aktörer som människor ges möjlighet att bidra till omställningen, stärka demokratin och skapa bred förankring för de beslut som behöver fattas.

Mitt ställningstagande handlar därför om civilsamhällets roll och betydelse i klimatomställningen. Jag tar däremot inte ställning till vilka strategier, konkreta åtgärder eller energislag som bör prioriteras eller hur olika klimatpolitiska styrmedel bör utformas. Det är frågor som måste avgöras genom politiska avvägningar och sakkunniga bedömningar. Min utgångspunkt är att civilsamhället ska ges goda förutsättningar att vara en aktiv och konstruktiv kraft i omställningen.

Helt klart är att klimatomställningen måste omfatta hela samhället och kräver ett gemensamt ansvar från politiken, näringslivet, myndigheter, akademin och civilsamhället. Arbetet handlar både om att minska utsläppen av växthusgaser, stärka samhällets förmåga att hantera de klimatförändringar som redan påverkar oss och samtidigt stärka Sveriges konkurrenskraft genom hållbar innovation, teknisk utveckling och långsiktiga investeringsförutsättningar.

Det är viktigt att slå vakt om ett öppet samhälle där församlingar och andra delar av civilsamhället har frihet att lyfta angelägna samhällsfrågor och göra sina röster hörda. Klimatutmaningen handlar om hur vi tar ansvar för planeten, visar medmänsklighet till människor som drabbas hårdast och förvaltar jorden för kommande generationer. Därför behöver det finnas större utrymme för församlingar och andra ideella aktörer att delta i det offentliga samtalet och bidra med sina erfarenheter och perspektiv. Ett levande civilsamhälle, där olika röster får komma till tals, stärker dessutom demokratin som helhet.

Med en värdegrund som betonar människans ansvar för vår miljö och ett gott förvaltarskap kan församlingarna bidra med ett viktigt moraliskt och etiskt perspektiv i klimatfrågan. Genom gemensamma värderingar kan de skapa tillit, bygga broar mellan människor med olika politiska uppfattningar och visa vägen genom konkreta handlingar i det lokala hållbarhetsarbetet.

Jag efterlyser dessutom en öppnare och mer konstruktiv klimatdialog mellan de politiska partierna på nationell nivå. Klimatutmaningen är för stor för att reduceras till blockpolitik, ideologiska motsättningar eller kortsiktig politisk taktik. Vi behöver samtal som bygger broar mellan partier och perspektiv, där fokus ligger på lösningar i stället för motsättningar.

Öppenhet och ärlighet är grunden för att vi ska kunna lyckas fullt ut. När fler röster får komma till tals och vi söker gemensamma vägar framåt ökar också möjligheten att fatta långsiktiga beslut som håller över tid. Klimatpolitiken får inte bli ett område där låsningar hindrar nödvändiga framsteg.