”Spelar ingen roll ifall ängeln Gabriel predikar om ingen känner sig välkommen”

Enligt en färsk undersökning från Folkhälsomyndigheten känner många svenskar sig ensamma idag. På evangelistveckan tidigare i år talade Britta Bolmenäs om att hon möter många ensamma människor även i kyrkorna ute i landet.

När Hemmets Vän ringer upp för att samtala om ämnet säger hon: 

– Alla skulle behöva känna hur det är att komma till en kyrka där man inte känner någon, och få uppleva den utsattheten i kroppen. Det kan vara svårt för någon som är uppvuxen i församlingen och känner sig trygg och hemtam att förstå hur det känns för en människa som sitter vid kyrkkaffet och känner sig ensam. 

– Ensamhet är Sveriges folksjukdom, och jag tror att den kulturen även har påverkat oss kristna, så att vi ibland prioriterar annat än att bygga relationer i våra intensiva liv. Men det fanns en sådan kraft i den kärlek som de första kristna visade varandra – och vi skulle behöva återvända till den kärleken, säger Britta.

Att bli bemött som luft – eller med värme

Britta berättar om ett tillfälle när hon hälsade på sin dotter som studerade i Belgien. Tillsammans besökte de en cool församling med livlig lovsång, nattvard och många ungdomar, men där ingen sa hej – varken när de kom eller när de gick. De kände sig som luft. Följande söndag besökte dottern en annan kyrka – en liten församling med tio äldre damer och herrar. Där blev hon överöst med kärlek och välkomnad in i gemenskapen. Dit återvände hon varje söndag under hela året. 

– Det spelar ingen roll om du har ärkeängeln Gabriel som predikant och en änglakör som leder lovsången. Om en människa inte känner sig välkommen när hon besöker din församling är det bara skramlande cymbaler. Många kristna fokuserar på fel saker och glömmer det viktigaste – att vara en öppen och kärleksfull gemenskap där människor känner sig inkluderade, säger hon.

Kraften i gästfrihet och kärlek

– I Bibeln talas det mycket om vikten av att visa gästfrihet. Det är en andlig övning, och det händer något fint när vi kommer hem till varandra. Under småbarnsåren hade vi som mission att bjuda hem människor till en enkel måltid mitt i vårt stökiga hem – det gjorde att de kunde slappna av och känna sig hemma, skrattar Britta.

Gästfrihet kan vara knäckebröd och en kopp te – det behöver inte vara så pretentiöst, menar hon. Hon berättar om en äldre änkling som har som vana att regelbundet bjuda hem människor från församlingen – i olika åldrar och som han inte känner. De äter, går laget runt och samtalar om livet och tron. Det brukar bli en fin gemenskap och nya vänskapsrelationer som knyts, ler hon.

Det är ett ganska osvenskt sätt att vara – vad ligger bakom det, tror du?

– Den här mannen älskar verkligen Jesus, och en sådan människa gör mycket för kulturen i församlingen. Han går före och visar vägen, säger Britta med värme i rösten.

Hur ska vi nå människor utanför kyrkan?

– Vi kan börja med att bygga relationer och hitta vänskap med de människor som redan finns i och runt kyrkans verksamheter. Vi slarvar bort många chanser. Vi behöver vara uthålliga, bjuda in och följa upp efter olika aktiviteter i kyrkan.

Många utanför kyrkan har inte tid att tänka på tron – de har fullt upp med att få livet att gå ihop. Därför behöver vi betjäna människor med det vi vet att de behöver, och tänka lite utanför boxen, säger hon. Britta startade, med det i åtanke, en friskvårds-Alphagrupp för kvinnor – med träning, hälsosam mat och samtal om tron. Den blev mycket uppskattad och fyllde både kroppsliga, själsliga och andliga behov. En vän till Britta startade en vildmarks-Alphagrupp för män, och när de satt svettiga runt lägerelden försvann prestigen och samtalen om livet och tron kunde ta form.

– Alpha-gruppens koncept hjälper till att skapa en inkluderande och öppen kultur som gör det lättare för människor att bli en del av gemenskapen, menar Britta.

Hur höjer vi temperaturen i etablerade församlingar?

– Många etablerade församlingars utmaning idag är att det inte händer så mycket, säger Britta. Jag tror att alla kyrkor vill växa, men ibland står det still. ”Vi fick inte öppna dopgraven i år heller, ingen blev frälst” kan jag få höra ute i kyrkorna.

– Då är det vanligt att man klamrar sig fast vid gamla hjulspår där vi känner oss trygga. Och det är inte dåliga hjulspår: second hand-butiker, Ukraina-verksamhet, senior- och barnverksamhet – mycket av det vi gör är gott. Det är god frukt som betjänar samhället. Men om inte stammen och rötterna får näring och kan skjuta nya skott, så tar frukten till sist slut.

– Vi är så glada för det vi har att vi glömmer att söka oss till källan. Det är viktigt att församlingarna ställer sig frågan varför man gör det man gör. Det är när vi fastnar i vad och hur som det blir konflikter, vi fastnar i detaljer, det blir tråkigt och energin sipprar ut. 

– Men vet vi vårt varför, då hittar vi våra hur och våra vad.

– Vi behöver också omvända oss till ett sant lärjungaskap och inspireras av den första församlingens kärlek i Apostlagärningarna, säger Britta.

Vad vill du ge för hälsning till Sveriges kristna?

– När världen ser hur kristna älskar varandra, då blir det en kraft som sänder ett viktigt budskap till ett ensamt samhälle. Vi är nog många, jag själv också, som behöver öva på lärjungaskap och gästfrihet på olika sätt. Att öppna våra hjärtan, hem och kyrkor för varandra och våra medmänniskor, och tillsammans tala om hur vi konkret kan leva i Johannesevangeliet 13, så fler får komma till tro och bli en del av församlingsfamiljen, säger Britta.