När unga söker Jesus – är vi redo?

Jag firade gudstjänst tillsammans med 5 000 andra kristna ledare från hela världen i början av maj – 83 nationer och en stor bredd av kyrkotraditioner var representerade. När sången började var det som om både taket och hjärtat skulle spränga. Sången var öronbedövande. Det var ljuvligt! Inför en fullsatt hall sjöng vi lovsång till Gud.

På ett seminarium hamnade jag i samma smågrupp som två katolska präster, och vi delade vår längtan att se vår värld förvandlas av Jesus.

Under konferensen delade många personer sina vittnesbörd. Det var människor i de mest skiftande livssituationer som fått ett nytt liv sedan de mött Jesus. Vi som satt i bänkarna gapade av både förvåning och glädje. Ett exempel är mannen som tidigare satt i fängelse och som nu driver en välgörenhetsorganisation tillsammans med den man som var domare när han dömdes till straff. Nu är de kristna bröder och arbetar sida vid sida. Vi påminns om att det inte finns några livssituationer som är så hopplösa att Gud inte kan gripa in. Vi skrattade och grät.

Vi fick också höra om det skeende som pågår och som även uppmärksammats i svensk press – att unga människor söker sig till Jesus. Det verkar ske över hela världen. Vi fick ta del av siffror och undersökningar.

En fråga som lyftes av talarna på konferensen, men också i pauserna bland oss deltagare, var huruvida vi som lokala församlingsgemenskaper är beredda att ta emot människor. Är vi beredda att släppa in fler i våra liv? Människor som behöver andliga föräldrar – vill vi vara de föräldrarna?

I ett samtal för en tid sedan pratade jag med en präst, som i sin tur samtalat med några andra om frågor liknande dessa. Det visade sig att deras kunskap i Bibeln var så grund att de, trots att de funnits i kyrkan nästan ett helt liv, skulle ha svårt att vägleda andra. Med det menar jag inte att man måste vara någon sorts teologisk expert – absolut inte – men det kan faktiskt vara så, att fastän vi gått i kyrkan ett helt liv, har vi inte själva stannat upp inför bibelordet och låtit det drabba våra liv. Det är snarare en serie berättelser som vi hört, och så har det inte blivit mer med det.

Den hunger efter Gud bland unga människor, som vi plötsligt kan läsa om i Expressen, kan bli en sorts väckarklocka för våra egna liv. Hur ser det ut med min egen längtan, min egen hunger, min andliga mognad? Vi kan ha många teologiska åsikter som vi debatterar, men på vilket sätt är mitt hjärta vänt till Jesus, med en längtan att växa närmare och djupare i honom? Tänk om de ungas längtan fick väcka vår längtan och inspirera oss till eftertanke.

Den rörelse vi ser över världen, av människor som söker Jesus, behöver dig – din förbön, dig som förebild, din vägledning och kanske ditt kyrkliga sammanhang.

För egen del ber jag efter konferensen: Kom, helige Ande, och blås genom mitt liv. Drag mig närmare och djupare in i relationen med Jesus.