Anneli Persson: Därför är det en gåva att ge generöst

Krönika. Vissa gåvor syns knappt – men de förändrar liv. Anneli Persson berättar om generositetens kraft och varför den är en gåva i sig.

Publicerad

När jag var ute på stan före jul var det full fart och det enda jag hittade var tre rullar inslagspapper. De var gjorda av rejält papper som inte går sönder och papperet hade en fin gammeldags touch. Jag gillar papper och snören och tycker att det är viktigt att paketet ser fint ut oavsett innehåll. Jag har funderat på varför vi ibland känner en extra stor glädje i att ge och samtalade med en av mina arbetskompisar om hur hon tänkte angående att ge generöst och varför inte alla gör det. Jag träffade rätt och hon berättade att hon älskade att ge och ville helst inte ha något tillbaka. Hon var ärlig och hade lite svårt att ta emot presenter ifrån andra. Det som hon var extra tacksam för var den tid som någon hade lagt ner för att hitta ett paket, hon kunde känna sig berörd av kärleken de visar, att någon slagit in ett paket just till henne. Innehållet var mindre viktigt för henne, men såg det mer som en fin gest och omtanke om henne.

Det har blivit väldigt tydligt för mig att det är en gåva att ge generöst. Man vet om man har denna gåva om man ger mer än andra förväntat, att man känner stor glädje och tillfredsställelse i att förbereda en gåva att ge utan att förvänta sig något tillbaka. Denna gåva att ge generöst, har ett syfte att inte visa upp något och vi ger helst inte för att vi har dåligt samvete. Vi gör det för vi känner att nu är det dags att ge, att få dela med sig av den välsignelse som vi själva fått, eller för att vi känner medlidande. Ibland får vi se tydliga behov och ibland får vi höra Guds röst som manar oss att ge och då spelar det ingen roll hur mycket vi har, det blir viktigare att ge en gåva med ett generöst hjärta.

Gåvan att ge kan också innefatta att ge av sin tid. Jag hörde om en äldre man som just förlorat sin fru. Hon hade alltid ställt upp för andra och satt och lagade kläder och gav av sin tid vid symaskinen. Mannen funderade en stund på detta och han började känna sig ensam där han satt. Han bestämde sig för att öppna upp sitt garage och hjälpa människor med tekniska problem. Han var en gammal ingenjör och ett garage fullt med maskiner och prylar och teknik var något som han behärskade. Han skrev en stor lapp utanför sitt hus och betalningen skulle vara att sitta ned och fika med honom en stund. 

Vill du fortsätta läsa? Bli prenumerant på Hemmets Vän!

Hemmets Vän Digital

28 kr per månad
✓ Allt innehåll på hemmetsvan.se
✓ Tillgång till e-tidningen
✓ Ingen bindningstid.
✓ Avsluta när du vill.

Beställ

Hemmets Vän Digital + Papper

98 kr per månad
✓ Allt innehåll på hemmetsvan.se
✓ Tillgång till e-tidningen
✓ Papperstidning varannan vecka
✓ Ingen bindningstid
✓ Avsluta när du vill

Beställ

Powered by Labrador CMS