Klädsamt om pingstledningen ville svara: Hur representeras nysvenskarna i samfundet?
”Tystnad kan leda till en fördjupad klyfta mellan församlingar, medlemmar, nysvenskar och samfund”, skriver Olofsson.
Unsplash
Debatt. Bristande representation av mindre församlingar,
medlemmar och nysvenskar i Pingströrelsens nya
ledningsstruktur riskerar att försvaga tilltron till samfundet. Ordet ”samverkan” i Pingst FFS förpliktigar, menar pingstvännen och
journalisten Sune Olofson.
Detta är en opinionstext i Hemmets Vän. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Torsdagen den 9 juli publicerade Hemmets Vän ett tankeväckande inlägg av pingstpastorerna Manuel Henriquez, Solna Pingstförsamling och Emil Gillsberg, Pingstkyrkan Hope Dalarna.
Med tydliga siffror och argument visar de på hur Pingst FFS slarvat med bredden och mångfalden i det nybildade pastorsrådet med 15 pastorer. Av Pingströrelsens 420 församlingar är det 352 församlingar, 84%, som har färre än 300 medlemmar. Trots detta dominerar de stora församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö representationen i pastorsrådet.
”De mindre församlingarna saknar representation. Risken är uppenbar att vi rör oss mot en ’biskopsstyrd ledningsstruktur’ där pastorsrådet domineras av de stora församlingarna och formar en rörelse där de mindre församlingarnas röster och perspektiv filtreras bort”, skriver Henriquez och Gillsberg.
När en grupp på 15 pastorer ska företräda hela rörelsen med 83 000 medlemmar innebär det att varje pastor ska representera över 5 500 medlemmar och föra talan för närmare 30 självständiga församlingar, framhåller Henriquez och Gillsberg:
”Vi ser med oro hur strukturella förskjutningar i vår rörelse i praktiken utmanar idén om den lokala församlingens självständighet.”
Liknande tankegångar framför jag i inlägget i Hemmets Vän den 4 juni, ”Pingsts pastorsvälde tar form”. I Pastorsrådet, som ska tillvarata församlingarnas och medlemmarnas intressen, finns ingen medlem. Därför borde ett ”medlemsråd” formas, som bättre kan tillvarata medlemmarnas intressen, och kanske ett Intranät dit medlemmarna kan skicka synpunkter och idéer.
Ytterst berör detta församlings- och samfundsdemokratin. Det krävs noggrannhet och lyhördhet i det fortsatta ”samfundsbygget”. Egentligen borde det vara en självklarhet att de mindre församlingarna, medlemmarna och nysvenskarna får möjlighet att göra sina röster hörda i den ”överbyggnad” som nu formerats. Nysvenskarna motsvarar cirka 30 procent av samtliga pingstförsamlingar och står för runt 60 procent i dopstatistiken.
Allt oftare hörs röster i Pingströrelsen om att viktiga teologiska spörsmål och beslut avhandlas bakom stängda dörrar där en begränsad krets av pastorer sitter. Frågan är om den nya strukturen i Pingst FFS kan garantera en förändring.
Namnet Pingst FFS, Fria församlingar i samverkan, förpliktigar:
”Vi välkomnar en seriös och öppen debatt i dessa frågor. Vår förhoppning är, precis som tidigare, att den nya organisationen och det nya kollektiva ledarskapet kan bidra till att göra begreppet delaktighet verklighet. Vi vill ha en levande pingströrelse, inte en episkopal organisation”, skriver Henriquez och Gillsberg.
Henriquez och Gillsberg för de mindre församlingarnas talan. Jag vill i någon mån vara medlemmarnas och församlings- och samfundsdemokratins röst.
Det vore klädsamt om Pingsts nya ledartrio, Johanna Bode, Gustaf Nyström och Camilla Moberg och dess styrelse ledd av Sören Eskilsson, berättar för Manuel Henriquez och Emil Gillsberg, och alla vi andra som vill se en bredare representation och delaktighet, om hur den nya ledningen resonerar i dessa frågor.
Tystnad kan leda till en fördjupad klyfta mellan församlingar, medlemmar, nysvenskar och samfund.
Det vore olyckligt för alla parter.
