Stor osäkerhet kring biståndets framtid

Bara dagar innan vi talas vid har Riksrevisionen kritiserat arbetet med det svenska biståndet för att inte fokusera mer på de långsiktiga effekterna av stödet. Biståndet idag ligger på 56 miljarder kronor och av det går idag knappt ett par miljarder genom Sida till 17 strategiska partnerorganisationer i det svenska civilsamhället. 

– När man arbetar som vi gör med att utveckla civilsamhället i andra länder måste man egentligen se på mycket längre sikt än bara typ under en treårsperiod. Så jag är väldigt glad att frågan lyfts, säger Charlotta Norrby, generalsekreterare i Svenska Missionsrådet, när vi talas vid på telefonen.

Ett gott exempel

– En av våra medlemsorganisationer i Svenska Missionsrådet, Adra, har ett gott exempel: De hjälpte till att röja i bushen och bygga en flickskola i Ghana på 1970-talet. De fick Sidapengar för detta och lämnade över arbetet lokalt efter några år. Drygt 40 år senare har skolan vuxit till ett universitet med 3 000 studenter och ett omgivande samhälle.

– Sedan finns det naturligtvis många projekt som inte har en historia på det sättet och som inte gått vidare. Man måste verkligen se biståndet som något man gör på lång sikt.

Den 15 mars sade Sida upp avtalen med de svenska strategiska partnerorganisationerna muntligt från den 30 december – vad var det som hände?

– Det var en reaktion på ett uppdrag som de hade fått från rege- ringen två veckor tidigare, att reda ut om systemet med att ge pengar via svenska organisationer till civilsamhället i utvecklingsländer skulle finnas kvar, fortsätter Charlotta Norrby.

– Systemet har funnits sedan 1980-talet, och man har valt att samarbeta med ett antal stora svenska organisationer som nu kallas för strategiska partnerorganisationer (SPO) – förut kallades de ramorganisationer. De har fått ganska mycket pengar för att samarbeta med nationella och lokala partners i utvecklingsländer.

– Svenska Missionsrådet (SMR) får till exempel 180 miljoner kronor i år i anslaget, som vi fördelar mellan 16 av våra medlemsorganisationer och som i sin tur har 150 partners i utvecklingsländer som de jobbar med. Det är ett system som den nya regeringen har ifrågasatt sedan den tillträdde för ett och ett halvt år sedan. De har frågat sig om det är det bästa sättet att stödja det civila samhället.

– Sida har fått i uppdrag att se över systemet, men de utredningsdirektiv som de fått har varit väldigt styrande. Det var inte så förutsättningslöst som i alla fall jag hade förväntat mig, att man verkligen bara skulle se över systemet och se vad som är mest effektivt, berättar hon och talar om att direktiven på fyra sidor har tre rapportdatum – det första redan den 8 april, därefter den 15 maj och den 30 juni.

Huvudspår

– Regeringen angav vad de tyckte skulle vara ett huvudspår, att Sida skulle gå förbi alla de svenska organisationerna och ge pengar direkt till våra partners. Men också att Sida kunde föreslå alternativ och låta en del av pengarna gå exempelvis genom de svenska organisationerna också i fortsättningen. 

– Men Sida valde alltså att bjuda in oss partnerorganisationer till ett möte redan efter två veckor och berätta att de skulle säga upp våra avtal till den sista december. Det var så de hade tolkat det här utredningsdirektivet, att det var så styrande att de måste göra det.

Vad tänker du om det här?

– Om jag tänker på hur Sida har agerat tycker jag att det var ett förhastat beslut. Det verkar väldigt ogenomtänkt. Det bygger på att de har valt att föregå utredningsdirektivet som de har fått från regeringen.

– Om man ska göra en utredning ska man lämna in den och sedan ska regeringen besluta hur man går vidare och så fatta ett regeringsbeslut. Genom att säga upp avtalen har de redan bestämt vad som blir utfallet av den här utredningen. Jag tycker att det är obegripligt att Sida tar det här steget nu, kommenterar Charlotta Norrby.

Är det ett känslomässigt beslut, eller?

– Jag tror att beslutet från regeringen till Sida var politiskt betingat. Men varför Sida fattar det beslut de har tagit … jag vet inte hur jag ska tolka det. Jag jobbade på Sida i 26 år innan jag kom hit till SMR, och jag känner inte igen det här agerandet från Sida.

– Det är som att Sidas ledning läser in så mycket i de politiska signalerna i stället för att bara göra det som står i uppdraget. De lyssnar för mycket på de oskrivna politiska signalerna, svarar hon.

– Sedan kommer man att kunna söka medel från det här anslaget även fortsättningsvis 2025. Men då är det en mycket bredare utlysning, det är inte bara vi 17 partnerorganisationer som kan söka. Det är öppet för organisationer från hela världen.

– Sida har tänkt sig en jättesnabb sållningsprocess för att få fram vilka som kan lämna in en full ansökan. Man får lämna in en intresseanmälan i maj, sedan ska de sålla och därefter ska en del få lämna in en full ansökan. Men jag tror att det blir väldigt svårt att hinna med den processen. De kan få tusentals organisationer som söker – det blir en ohanterbar process för dem.

– Om vi också måste säga upp avtalen med våra partners kommer deras verksamhet inte att kunna fortsätta efter den sista december. Vi vet inte om vi får fortsatt stöd förrän kanske i slutet av december eller i början av nästa år. Det är liksom för stora processer för Sida att titta på allt det här.

– Folk kommer att sägas upp både hos oss på SMR, våra medlemsorganisationer och deras partners. Vi kommer att förlora folk därför att det blir en så osäker arbetssituation. Det blir en enorm förlust av mänskligt kapital, kompetens, kunskap och erfarenheter som har byggts upp hos alla de här svenska organisationerna och deras partners.

Förändrar det också Sidas roll som nationell myndighet?

– Sida ger redan idag mycket stöd även till utländska organisationer. På det sättet är det inte konstigt att de ger pengar till utländska organisationer. Vi tycker att vi gör ett väldigt bra jobb, vi svenska organisationer, så vi tål lite konkurrens. Men det är också sättet det görs på, hur snabbt det ska ske och hur ogenomtänkt processen är. 

– Och de svenska organisationerna skapar också en kontaktyta mellan Sverige och andra länder som man inte får om man ger pengarna direkt till utländska organisationer.

Om nu tusentals söker bistånd och Sida ensamma ska hålla koll på alla dessa organisationer – de 17 organisationer som finns idag har ändå redan upparbetade relationer som underlättar granskning. Hur ska det funka?

– Det är också obegripligt. Det är oöverblickbart vad det skulle innebära. Vi är många personer som jobbar med att följa upp pengarna och se till att de hanteras på rätt sätt också i de svenska organisationerna. Om vi skulle sluta och Sida skulle göra det själva skulle kontrollen minska, det tror jag absolut.

Vad skulle behöva göras, som du ser det?

– Jag skulle verkligen vilja att de kunde se det fortsatta värdet i de svenska organisationerna. Sedan kan jag tänka: Okej, jättebra om vi får lite konkurrens och kan släppa in lite fler i det här systemet. Men det har varit ett väl fungerande system i många, många år. Det menade till exempel Statskontoret som utvärderade systemet 2013. Vi organisationer, som får pengar via det strategiska partnersystemet idag, vi är också redan granskade av Sida och är på det sättet kvalitetssäkrade.

– Att Sida skulle kvalitetssäkra så många andra organisationer, det känns omöjligt. Det är väldigt synd att man genomför en sådan här förändring och inte tar till vara all den kompetens och de resurser som har byggts upp under åren för att skapa ett effektivt och bra system.

De senaste åren har biståndet diskuterats kraftigt, förra året drogs anslag in snabbt och pengar flyttades över till andra områden och så vidare. Kommer det att komma fler sådana här stora och snabba vändningar?

– Jag tror det. Jag tror att den borgerliga regeringen vill så mycket och de vill att allt ska hända på bara de fyra åren som de har på sig. De ser inte heller att det är långa processer som kräver en viss eftertanke om man ska ändra på saker. De gör saker utan att ha gjort ordentliga utredningar, utan att ha funderat igenom konsekvenserna ordentligt, säger Charlotta Norrby.

– Förra året tog de exempelvis bort informations- och kommunikationsanslaget i biståndet. Genom det var vi en röst i Sverige för våra partners – det gav en möjlighet för den svenska befolkningen att se hur människor har det i andra delar av världen. Det drog de in med bara tre månaders varsel. Vi fick inte ens tillräckligt med pengar för att avsluta programmet på ett bra sätt. De gör saker så snabbt utan att se vad det får för konsekvenser.

Om Sverige skulle byta till en socialdemokratisk regering 2026, fortsätter svängningarna då?

– Det kan mycket väl bli en svängning tillbaka, men kanske inte hela vägen i så fall, säger Charlotta Norrby till sist.