Pingst Pastor har bjudit på en omsorgsfull atmosfär, med kollegial omtanke för varandra, berättar pastor Robert Wirehag, som predikade under pastorsdagarna i Stockholm.
Nyheter. – När församlingen förmedlar hopp börjar något hända, säger Robert Wirehag, pastor för unga vuxna i Pingst Uppsala, som under pastorsdagarna i Filadelfia Stockholm adresserade ökenperioderna i våra liv.
Du ägnade din predikan till att adressera våra ökenperioder. Hur är din upplevelse att svensk pingströrelse mår inför 2025?
Robert Wirehag, pastor för unga vuxna i Pingst Uppsala.Foto: Privat
– Fantastiskt bra. Det är en frihet och glädje i rummet som jag inte upplevt på länge. En omsorgsfull atmosfär, med kollegial omtanke för varandra.
Du har under många år arbetat med ungdomar och ”unga vuxna”, hur ser din erfarenhet ut kopplat till Ungdomsbarometerns spaning som kom här innan jul?
– Jag känner igen mig i den spaningen. Jag möter en uppväxande generation som söker hopp – ungdomar som berättar att de i kyrkan för första gången möter personer som talar in hopp i deras liv. En ungdom jag träffade för någon vecka sedan beskrev känslan av att tillvaron är i kris, präglad av skenande klimathot, gängkriminalitet och hotet om världskrig.
Robert som jobbar i det utsatta området Gottsunda berättar att han även ser denna längtan bland personer som riskerar att hamna i gängkriminella miljöer.
– De känner ju inte till något annat än den här kriminella livsstilen, men när församlingen förmedlar hopp om att det finns en annan morgondag, så börjar det hända saker även i dessa grabbars liv. Uppsala Pingst har fått döpa flera personer som kommer ur den här miljön.
Du lyfte vikten av de mindre och stillsamma sammanhangen, har årets program lämnat utrymme för detta och finns det något särskilt starkt du kan dela med dig till oss av?
– Jag är en person som ofta mött Gud i de stora sammanhangen, men jag lyfte exemplet med Elia som Gud talade till i stillheten. På de senaste två Pingst Pastor-konferenserna har det erbjudits enskild själavård till pastorerna, men vi ska inte heller underskatta de intima samtalen som uppstår spontant runt fikaborden där Gud kan få viska in i våra liv.
En fråga som har lyfts inför årets konferens handlar om hur församlingsrörelsen bör hantera det som skaver med anledning av Expressens granskning av We Are One Church. I din predikan nämnde du riskerna med att missa nyanserna i verkligheten. Kan du utveckla och konkretisera hur de som står i församlingstjänst kan agera rätt i mötet med besvikna medlemmar?
– Min predikan var inte en inlaga i den pågående diskussionen om WAO Church. Poängen som jag ville göra var att vi inte ska gripas av människofruktan och hantera verkligheten på ett moget och balanserat sätt. En frestelse som vi har när vi befinner oss i svåra perioder av livet är att vi förstorar det dåliga och förminskar det bra.
